En jäntas tidskalender

Idag är det skottdag och enligt nån gammal tramsig tradition innebär det också att giftaslystna kvinnor får fria till sin älskade. Tur att jag inte är så giftaslysten av mig, för jag hade inte orkat gått ner på knä med den här  huvudvärken. Sjukdomen-vad-nu-det-är verkar börja mojna, men huvudvärken och lite sjukkänsla hänger fortfarande kvar. Är jag inte bra imorgon är det doktorn som gäller. Å jag som skröt så om att jag brukar klara av sjukdomar på en kafferast! Tycker ändå att jag är en sjujäkla kvinna för min handväska (vilket enligt mig är motsvarigheten till en karl för sin hatt) som ensam orkar sköta barn och vardag med någotsånär bravur, om än något långsammare.

Sjätte dagen... Nu börjar det bli riktigt tröttsamt att vara sjuk. Trycker i mig värktabletter och försöka låta bli att känna efter för mycket. Veckans första dagisdag = hektisk dag och kan knappast slösas bort med att ligga och kurera sig! Fem vändor till tvättstugan, röjer upp efter några dagars slagfält (svettas som en galning och tror jag fått feber, men inte nu heller), en sväng förbi förskolans expedition med nytt schema, hinner få iväg en jobbansökan innan jag klarar av några nödvändiga telefonsamtal, svettas, klämmer i mig lite soppa innan det är dags att hämta pojken på dagis, svettas ännu mer vid upphämtningen eftersom påklädningsritualen är en KAMP! Promenad till Mariebergsskogen, buss hem. Laga mat, lekstund, svettas vidare, bad, välling och nattning, i med ett par tvättmaskiner igen, diska, plocka leksaker, böcker och dagens rena tvätt som han han "sortera ut" överallt i lägenheten innan jag upptäckte det och så vidare och så vidare... Som en vanlig frisk d

Sprängande huvudvärk, olustkänsla och förlamande trötthet... Femte dagen med något som liknas influensa utan feber. Att lägga sig och vila är inte att tänka på när man har en försigkommen unge hemma, så den här förkylningen eller vad nu det kan vara, lär dra ut på tiden...   För att göra det ännu jävligare vaknar sonen 04.30 idag och har levt om som en vilde sen dess, uppenbarligen understimulerad sen gårdagen då han var tvungen att tillbringa hela dagen inne med en grinig morsa.    Trycker i mig några Alvedon och tvingar mig upp... han måste ju ut... få springa av sig... bli trött och sova middag länge, så att även  jag får sova och bli frisk nångång. Det borde inte vara för mycket begärt för att bli en bra mamma igen, väl?   Det är  ett helvete att vara ensam och sjuk med ett litet barn.

Med anledning av blogginlägget  "Hur smart är du?" som  jag skrev häromdagen  - om det oförsvarliga och omåttliga i vårt leverne -  vill jag tillägga att j ag också fattar att utan produktion finns inget realiserat socialt system. Men det är just det snuskiga slöseriet jag vänder mig emot, att köpa den senaste LCD-tv:n bara för att den har fler pixlar, eller kaffemaskinen för att den brygger "bättre". Alltså vadå? När blev vi sådana supermänniskor att inte vad som helst duger längre?? Jag fattar inte... Bemöt mig gärna och säg om jag resonerar helt i det blå! Ikväll kl. 22.00 i SVT 2 visas passande nog en uppföljning till mitt något provocerande inlägg. Dokument utifrån - "Det gigantiska slöseriet": "En miljard människor på vår jord är kroniskt undernärda. Samtidigt som en tredjedel av världens mat kastas bort. Varje år kastar USA bort dubbelt så mycket mat som behövs för att föda hela deras nation. Länder, bönder, affärer, producenter och konsumen

Idag ska jag inte tråka ut er med en massa tyckande.  Eller jo förresten... Jag tycker dunderförkylning är aptrist och tycker  att  man borde få ligga  i sängen och  äta glass hela dagen. Jag tycker att dagens våriga dag var för fin för att  ligga dunderförkyld i sängen och äta glass hela dagen. Alltså gick vi ut på en promenad i solstan, där snön är helt bortsmält och isarna ligger spegelblanka.

Ur dokumentärfilmen Home  av Yann Arthus-Bertrand togs även avsnitten till Den stora resan   del 1 och del 2   fram , vilka nyligen visats på TV. Alla tre är något som varenda kotte på jorden borde se! Han skildrar vår vackra jord ovanifrån och blir du inte berörd och eftertänksam är du förmodligen en sten.     "Dubai vill vara en framtidsstad, men trots att den inte är färdig, tycker jag att den redan hör till det förflutna." säger Yann själv i en av filmerna och undrar om det är vettigt med en skidbacke i öknen, liksom att staden också bygger världens högsta torn. Man möblerar om i havet för att skapa ön som ser ut som en palm, så att miljardärer kan köpa hus som de ändå inte vistas i.    Till vilken nytta? Omåttligheten är absurd, omodern och rent av äcklig på en planet som fått sin dom. Men omåttligheten finns även i andra versioner: västvärldens konsumtion. Inget nytt under solen förvisso, men likväl omåttligt.    Jag har nog aldrig varit någon vidare bra konsumen

En av nackdelarna med att vara ensamförälder är att man inte har tillfällen att ta hand om sig själv. Och att vara sjuk är egentligen uteslutet eftersom det tar oerhört med tid och kraft. De fåtal gånger som jag behövt däcka sen sonen kom till världen, har jag helt enkelt gjort på tider då barnet sover.  Igår passade jag på att vara sjuk på sonens dagistid.     På väg från morgonens dagislämning vände jag ut och in på magen några gånger i en portuppgång och gick vidare hem på darrande ben för att däcka i sängen. Följde upp det hela med en praktförkylning som var något sånär över lagom till dagishämtning.            Förkylningen tillät  jag återkomma när han somnat för kvällen.    Är man effektiv så är man :)

Tänk om man vetat att det var just Daniel som skulle bli pappan till Sveriges nya tronarvinge när jag och min dåvarande pojkvän några gånger var ute på lokal med honom. ( Även om vi hängde på barer så drack Daniel inte alkohol på "kepstiden" heller.)     När bilden (t.h.) på Daniel kom ut i media som "prinsessan Victorias pojkvän", blev jag och ex-et rejält överraskade, men det är klart... dejtar man en kronprinsessa berättar man det ju inte till höger och vänster. Stort grattis till bebisen D&V!

De få gånger jag bett om något från min hyresvärd får jag inget svar alls om jag inte tjatat mig till svaret. Förra veckan pajade ljusrampen i badrummet och det är kanske enda gången jag är tacksam att hyresvärden i sedvanlig ordning inte har återkommit. När ljuset faller, tänder jag värmeljus därinne och det blir supermysigt.  Tack WermlandsInvest!

-"Min lilla älskling, vad söt du är. Var det gott med väll..." splash! Vällingkaskaden träffade mig rakt i fejset. Mitt jollrande guppade förvånat omkring i vällingspyan innan jag förstod vad som hänt.    Man ska inte ge barnet välling eller annan dryck i nappflaska direkt efter en magsjuka. Vätskan ska intas skedvis. Så. Nu vet ni det. Sjukdagarna verkligen släpar sig fram. Varken han eller jag tycker något är roligt, så vi hänger mest framför tv:n. Ibland somnar han till i min famn, kurar ihop sig nära, nära. Mina ben och armar krampar, men vad gör väl det när jag äntligen får tillfälle att ha honom nära.

"Grattis! Just nu kan du vara en riktig ragata om du vill..." Hm, jag har ju en del oplockade gäss... kollektivtrafiken... blöjbristen på köpcenterhelvetet... alla grottmänniskor som ställer sig mitt i utgången när de klivit ut från affären o.s.v.  En bra dag att reda upp världsproblemen med andra ord. Watch out!

Gårdagen var en riktig skitdag. Ingenting funkade - allt jag befattade mig med blev pannkaka. Kvällen avslutades med att sonen kräktes ner sig själv och över hela mig. Idag blir det en stilla dag. Han fick feber under natten och idag verkar han helst vilja hänga framför tv:n. Det innebär att jag får mysa i soffan med det - i vanliga fall - vilda yrvädret. Jippie, inget ont som inte har något gott med sig!

Ikväll ska vi se en riktig... fodralbitarfilm?

Jag var gravid i sjunde månaden och bodde i Indonesien. Vid den här tidpunkten bodde jag  i ett hus högt uppe på en kulle. Man gick inte gärna upp- och nerför alla trappor mitt i värsta dagshettan - så många kämpiga trappsteg var det dit upp. Inte blev de mindre jobbiga ju större magen blev heller...     Utsikten över havet, byn och regnskogskullarna var fantastisk däruppe, men kruxet var att regnskogen låg alldeles intill. Och i skogen lever djur. Och djuren ska bo i skogen.    Det förstod dock inte en del ormar, som vid flera tillfällen ringlade in på tomten, bland annat en kobra som jag en eftermiddag mötte i trappan... Den gången gick det bra (för mig. Inte kobran.) Och så var det den som kunde dödat mig och mitt ofödda barn på ena eller det andra sättet. Jag hade kämpat mig upp för alla trapporna med matkassar i händerna. En av gårdens vovvar gjorde mig sällskap upp till mitt hus, sprang glatt framför mig med viftande svans. Väl uppe vid huset gick det sen väldigt snabbt; hu

Av princip köper jag aldrig tidningar där Charlotte Perrelli pryder omslaget. Och hon är på en hel del omslag! Det är Perelli hit och det är Perrelli dit i var och varannan blaska och inne i tidningen får vi sedan veta allt om hennes supermorsatalanger, hur hon svänger ihop niohundratrettiofem bullar innan hon nysminkad till tänderna klockan 03.45 galopperar ut till turnébussen i sina 22 cm-klackar. Jag orkar bara inte... Därför köper/prenumererar jag bara på Perrelli-säkrade tidningar, d.v.s. där chansen är obefintlig att hon ploppar upp. I dag kom nya numret av tidningen Språk hem i brevlådan... Vart är världen på väg???

Lediga dagar vill han upp före tuppen. Idag är det jobbdag och då sover han helst djupt och läääänge.

Hur använder du din blogg? Vad har du för syfte med den? Vill du att folk verkligen ska läsa den för att du har så mycket du vill säga till världen eller fungerar den mer som en dagbok för dig själv? Hur mycket tycker du att man ska lämna ut sig själv? Efter min reseblogg, har jag inte haft någon större tanke med min egen blogg, förutom att jag tycker det är ren avkoppling att ägna en stund åt att skriva och publicera lite av allt. Att så många dessutom kommer in här för att läsa mina inlägg är ju kul, även om det sällan är någon som lämnar något avtryck i form av en kommentar. Jag är nog likadan; älskar att läsa andras bloggar, men kommenterar ytterst sällan, så det var således ingen anklagan mot "slappa" läsare! Haha! Så slog det mig att jag faktiskt kan använda bloggen som en liten dagbok för min son när han bli äldre. Han har ju bara mig och ingen annan kan berätta för honom hur vardagen såg ut när han växte upp, när och hur framstegen skedde, vad hans mamma hade för ta

 Söndag 12 februari "-Wow!,Vilken snygg cabarellial mamma gjorde!" (För er som inte ägnar hela dagarna  i halfpipes, vilket jag ju gör,  så kan jag förklara att cabarellial är ett snowboardtrick.) "-Hahahaha!" Kusinerna skrattar åt... mina snowboardtalanger? "-En snöflinga, två snöflingor, tre snöflingor, fyra..." Mariebergsviken, Orrholmen och en grinig unge. (Det sistnämnda kan berott på att jag satt hans stövlar på fel fot. Av misstag såklart. Inte ens jag är så tarvlig.) Så gick bilarna i mål i årets rally-VM.

Fler härliga katt- och vovvebilder av Seth Casteel hittar du här.

Ser teckensnitten ut som på bilden ovan? Om inte meddela mig gärna i kommentarsfältet!

...att min son är ett geni. Amen kolla, han har ju byggt ihop ett tågspår helt på egen hand! Inte vet jag när barnen ska kunna montera ihop något, men det känns ändå som om Einstein ligger i lä när den nu 20 månaders värmländska gotlandsindonesen från Stockholm gjort entré på IQ-banan. Fi fan, det är min grabb det. Jaja, nu vet jag att många barn i samma ålder fixar IPhonen o.s.v. men detta är rekord för min plutt som i vanliga fall inte ägnar något uppmärksamhet mer än 30 sekunder i stöten.

Sonen ser livrädd ut på bilden, men faktum är att han stortrivs och har hur kul som helst! Det blev en heldag hemma hos tjejkompisen Freja. De turades om att ta varandra i handen för att gå på upptäcktsfärd i lägenheten, körde barnvagnen tillsammans, kramades och sov middagsluren lugnt tillsammans. Det bådar gott.

Rally-VM har kickat av i stan idag. Tror jag. Man märker inte av det så mycket längre. Annat var det på min tid. Hemma på min gata i stan. På den Twitterfria tiden. Två dagar innan rallystart galopperade pressfolk in hemma i vårt radhus och barrikerade hela nedervåningen med väskor, kuddar, termosar, "ryssmössor" och kamerautrustningar. Eftersom pappa var i branschen föll det sig väl naturligt att vi lät journalister och fotografer som inte fått tag i hotellrum, att slagga hemma hos oss. Det var s panjorer, tyskar och engelsmän  överallt, t.o.m. i det pyttelilla utrymmet under trappan där jag i vanliga fall hade min "redaktion". (Nio år gammal hade jag såklart en tidning.) -Nu får du avvara "under trappan" några dagar, sa mamma och lyckades få in två madrasser på bredd bland mina redaktionsprylar och hästbilder.  Där och på resten av undervåningen kom och gick sedan folk i fyra-fem dagar, dygnets alla timmar. På 70-talet kördes rallyt nämligen d

På tal om Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder har jag bara en sak att säga: Sänk! Till 40. Max. Herregud, när ska man annars hinna måla naglar, zumba, spela dragspel och hålla sig i trim fram  till sin 95-årsdag??? Se på mig! Jag slutade jobba när jag var 40. Fyra år senare ser jag fyra år yngre ut. Men så är jag ju hemma och hänger framför spegeln hela dagarna, lägger ansikts- och hårmasker, noppar ögonbryn och trimmar näshår. Sonen tar hand om resten: lagar mat, städar, betala räkningar, tvättar, ja allt kvinnogöra egentligen.

Skolkade från nästan alla måsten idag och gick till frissan. Som visserligen var ett måste, men låg nog faktiskt längst ned på prioriteringslistan (det mesta som har en direkt koppling till Jaget ligger å andra sidan i en skramlande hög därnere på ovan nämnda lista). Egotimmarna gav mig även tid att äta i lugn och ro på ett lunchhak samt sakta fönstershoppa i centrumbutikerna. Två varv. Bara för att jag kunde. Så roar jag mig.

Långt kvar till julen, men redan kan vi njuta av en finstämd cover av Last Christmas.  Eller som den nu heter: Lat Kritmas.

Vill tipsa er om en kanonbra sida för dig som också läser tidningar på nätet. På LibraryPressDisplay.com finns  dagstidningar från hela världen. I den vänstra kolumnen väljer du bara vad du söker. Och då menar jag inte websnittade tidningar, utan digitala papperstidningar. Åh, trött i huvudet och snirklar visst in mig i förklaringar! Klicka och kolla själv! :)

Det är verkligen sååå mysigt att han sin lilla unge i sängen! Eller inte....

Bankerna vill att folk ska sluta använda kontanter. Enligt bankerna är det 1. för dyrt/miljövidrigt med värdetransporterna, 2. man vill slippa rånrisken, 3. man ser hellre ett kontantlöst samhälle. Detta är ju givetvis rena rama gallimatiasen. Bankerna tjänar helt enkelt inga pengar på mynt och sedlar. Framför allt tycker jag synd om de äldre människorna, de som inte alls är vana den digitala tekniken och som är vana att hantera in- och uttag på en bank. Nu vill bankerna tvinga på dom bankkort så att de kan ta ut sina pengar i en bankomat istället.  Vi kommer alla en dag att bli varse om hur svårt det är att se knapparna och den smala kortspringan på bankomaten. Bankpersonalen har lovat att de ska följa med de äldre till bankomaten och hjälpa till. Öööhhh... det blir ju detsamma som att personalen sitter innanför en disk och ger pengarna till kunden - med skillnad att personalen lagt över rånrisken på den gamla människan istället! Hur fräckt och r

Lockar föll... och föll...  ...och föll. Han har verkligen fått sin pappas hårsvall!