Idag är det skottdag och enligt nån gammal tramsig tradition innebär det också att giftaslystna kvinnor får fria till sin älskade. Tur att jag inte är så giftaslysten av mig, för jag hade inte orkat gått ner på knä med den här huvudvärken.
Sjukdomen-vad-nu-det-är verkar börja mojna, men huvudvärken och lite sjukkänsla hänger fortfarande kvar. Är jag inte bra imorgon är det doktorn som gäller. Å jag som skröt så om att jag brukar klara av sjukdomar på en kafferast! Tycker ändå att jag är en sjujäkla kvinna för min handväska (vilket enligt mig är motsvarigheten till en karl för sin hatt) som ensam orkar sköta barn och vardag med någotsånär bravur, om än något långsammare.
Kommentarer
Skicka en kommentar