En jäntas tidskalender

Min älskade, fina go´bebis! Sonen tar igen sig i sin badrock efter sitt första bassängbad. Mor och son trivs bra i solstan. Att ligga på mage har hittills inte varit populärt. Men nu när sonen lärt sig lyfta huvudet längre stunder, så har han fått ett nytt perspektiv på tillvaron. Sakta men säkert börjar vi äntligen få till något som kan liknas vid rutiner, jag och sonen. Vi är dock inte överens om rutinen "Dagen börjar klockan halv åtta". Den tycker han nämligen ska börja klockan sex. Så medan han smälter in halv åtta-rutinen sprattlar han lyckligt omkring i sin spjälsäng* medan han ljudligt skrattar åt sin IKEA-mobil som hänger över sängen. Kompromissen blir ett faktum: det gå r inte att somna om till det underbara ljudet av en glad bebis i sängen bredvid, men jag kan åtminstone ligga kvar i sängen och dra mig nån halvtimme till. Plötsligt är det eftermiddag (vart tog förmiddagarna vägen??) och då har vi äntligen kommit ut på promenad, biblio

"Rocky Balboa" efter kvällsbadet. Det kan aldrig bli för mycket mys med kusinen, tycker sonen. En favorit är den färgglada mobilen som hänger ovanför hans säng och speciellt grodan som han kan föra långa samtal med. Flyttkartongerna har fortfarande inte packat upp sig själva efter två veckor i vårt nya hem. Två veckor kanske verkar kort tid - jag har hört ryktas om kartonger som aldrig blivit uppackade efter ens tio år eller flyttas ouppackade från hem till hem. Praktiskt, för då behöver man ju inte packa NER prylarna och flytten måste således gå snabbare. Fast å andra sidan tar inte mina båda kartonger så lång tid att packa upp heller, så tidsvinsten är marginell för min del. Men det som jag fått upp ur kartongerna har varit spännande upplevelser. Det har varit som att packa upp julklappar eftersom jag hunnit glömma bort vad som var i dom under de över två år som sakerna legat nerpackade. Sonen växer så det knakar! Nu förstår jag alla dessa "njut av bebistiden!"