En jäntas tidskalender

...går i kors. Huvudet känns som en evig tur i berg- och dalbanan. Stirrig. Ständigt stressad och ständigt trött. Blääää....

Klicka här för att ha chans att vinna fler saker!

Tänk vad lite vi egentligen vet om människor som vi umgås med. Som författaren till boken till exempel, vars första bok i en triologi jag här lottar ut. En vän till mig från mina Stockholmsår. En supertrevlig, sympatisk och generös kille.  Som hade en stor hemlighet. En dag fick jag ett samtal: -Hej, det är jag. Jag sticker nu, sa han. -Jag sitter i bilen och åker från Sverige, fortsatte han. Många gånger hade han pratat om att lämna livet han levde och försvinna. Nu gjorde han alltså det... Eller? -Jag ville bara säga hej då. Och så var han borta. Från familj, vänner, företag, hus.. allt.  Ganska snart fick jag reda på vad bakgrunden till hans försvinnande var. Boken jag lottar ut är den första i en triologi som han skrivit och som förstås handlar om den stora hemligheten han bar på. Lämna en kommentar och gilla boken på Facebook  så är du med i utlottningen! (Boken är på engelska. Sista dag att lämna kommentar/gilla är den 14 augusti.)

Är det bara jag som fånar mig med att  ha  en  morgon- respektive kvällskopp?  Det smakar ju så mycket godare med  kaffe  i den mönstrade och te i den enfärgade...

Jag är superkass på att laga mat. Får titta i kokboken varenda gång jag ska koka ägg, för att veta hur lång tid de ska kokas... Men jag har blivit en baddare på smoothies!  Härmed bjuder jag på dagens lyckade receptexperiment: Köttet från en halv honungsmelon 1/2 äpple 1/2 dl youghurt (av "fast" modell, typ turkisk- eller matlagningsyoghurt) 1/2 tsk riven ingefära Mixa! Jag har inget namn på denna goda skapelse. Förslag?

Var du banantrött imorse och försov dig? Ingen bra idé för då kommer du att vara trött och försova dig resten av året! Det är nämligen sjusovardagen.  Men det positiva är, att om det regnar på sjusovardagen så kommer det att regna de kommande sju veckorna. Och idag är det strålande sol! Jag och sonen försov oss däremot. Skit.

På Kunskapskanalen visas i detta nu "Världens trädgårdar" som efter ett inslag från Bangkok drog vidare till Singapore och Bali... Programmet fortsätter en stund till, men jag går med ett leende och lägger mig med tankar på Bangkok. Oj, det skar i hjärtat av längtan till staden som har allt! Många tycker att det är en rörig stad, högljudd och stökig. Men jag älskar den, för i en stad som har allt, finner man även lugnet.  Vid det här laget har jag varit där fem-sex gånger. Och fler kommer det att bli! Och k astar någon ett jobb och lägenhet efter mig där, så tar jag lyra!

Usch, vad låg man känner sig. Borde föresatt mig saker och ting de här sorgliga dagarna... Lyssnade på radion enbart imorse om det senaste eländet som hänt i Norge och sen var den här dagen också låg. Känner en sån sorg över de döda och deras anhöriga, över att oskyldiga drabbas för en galnings sjuka tankar, förtvivlan när man tänker på hur ungdomarna som försökte komma undan i tält, klippskrevor, under döda, i vattnet... Det är så ofattbart att en ensam människa (?) kan orsaka en sån förödelse och katastrof.  Hans medhjälpare hette Drog.

Sonen sover. Maten är färdiglagad. Leksaker tillbakaplockade till sitt ursprungsställe. Duschat. Diskat.  Sonen fortsätter sova. Jaha, underhåller er med lite bilder tills han vaknat... Seglarskolan ute på vift. ¨ "-När jag blir stor, ska jag bli större så jag når upp till tangentbordet!" Gårdagens fynd i sonens motorcykel.  Hm, han sover än... Ok, fler bilder: Jag fick presenter från polackerna som målar om huset brorsan bor i... Frukt och polskt godis. Tur att jag investerade i en cykelstol där barnet inte faller framåt/åt sidan när det somnar... ...

Hedra de norska offren och bli  en  i kedjan som visar att du  också  tar avstånd från idioti.  Klicka här.

Gårdagens händelser i Norge har lagt sordin på dagen... Det påverkade mig mycket, trots att jag inte följt händelserna slaviskt. Kanske beror det på det nära fysiska avståndet; bara 25 mil härifrån. Kanske beror det på att det hände i ett land som är så "dejligt" och "oskyldigt". Kanske på att jag är så trött på alla dessa människor som tror de har rätt att ge sig på vem som helst och indirekt och direkt "våldta" även andras liv. Antagligen en kombination av detta. Sonen och jag lämnade terrorsurrandet från radion och tv:n bakom oss, packade upp oss på cykeln och begav oss ut i skogen, gjorde oss bekanta med thailändare, orienterare, myror och skalbaggar... Lugnet återvände och vi hemvände med en påse med lite blåbär och kantareller.

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Lyx och glamour tillhör inte min vardag längre. Den tiden är förbi.  Men när det till slut infann sig en puff av lyx i min tillvaro såg den ut som ovan: morgontidning och en kopp kaffe i lugn och ro! Sonen måste ha kommit in i sin första tonårsfas. Han sover än och klockan är snart 8.30! Nåja, han har varit vaken och sett till att jag klev upp, gjorde välling och serverade honom. Sen somnade han nöjt om. Har en känsla av att dagen kommer att ge mig mer vardagslyx...

Gratis glass! Först till kvarn gäller!

Städat upp efter dagen. Sedan sonen börjat gå hittar jag saker på de mest oväntade ställena. Han älskar att trava runt med prylar och dumpa dom på, för mig, oväntade ställen: Tandkrämstuben bakom min säng. Sonens ena sko och en av mina flip-flops i handfatet. Ett nytvättat örngott i "motorutrymmet" på sonens el-motorcykel. En brödform bakom en kudde i soffan.

Riktigt coolt med valar som simmat så långt in i Norges fjordar idag. Ikväll hänger runt 50 valar - kanske upp till 100 st - inne i Bergen! Nu får vi hoppas att folk respekterar uppmaningen att inte komma för nära valarna eftersom de kan stranda då.  Följ dramat på  Hvalene inntok Bergen sentrum - bt.no

"Varje dag åker mamma och jag ut på en cykeltur. Sen jag upptäckte denna nya farkost - cykeln - så föredrar jag den framför min vagn. Ska jag vara ärlig är vagnen numera en PEST! Det är ju fränt att åka fort och det gör det ju inte i vagnen.  Det talar jag givetvis om för mamma. Högljutt om så krävs. Idag gick cykelutflykten till Alster - ett område utanför Karlstad, där man  bland annat  hittar Alsters herrgård,  Gustaf Frödings födelsehem. "Gustaf Fröding måste vara en snäll farbor, för han hade ordnat så att jag kunde gå bra på hans grusvägar. Dessutom smakade gruset mums! Jag provade flera gånger för säkerhets skull. Dessutom smakade jag på snigeln jag håller i handen på bilden ovanför (som tur var upptäckte mamma att det var en snigel först efter jag hade smakat. Hade ju hört att det ska vara en delikatess så jag förstår inte varför morsan blev så upprörd när hon upptäckte min gourmandsida..." Nöjd efter besöket hos farbror Gustaf, fortsatte vi till badet run

Undrar om inte sonen skulle framföra bussarna mer säkert  - om han bara nådde ner med fötterna till pedalerna. Precis som i de flesta andra mellansvenska städer, finns det i Karlstad tyvärr bara en slags kollektivtrafik och det är förstås med stadsbussarna (Norrköping har även sina spårvagnar). Jag undviker så mycket som möjligt att resa med dom, men ibland måste jag. Jag säger tyvärr, för i den här stan har jag blivit varse om att det är förenat med en stor risk att råka illa ut under resan. Jag har sett gamla människor ramla i bussen då den burnoutat från hållplatsen innan den äldre har hunnit sätta sig tryggt på sin plats. En äldre kvinna berättade för mig att hon blev tvungen att börja använda rullator efter att rasat i bussgolvet och skadat sig. En annan kvinna jag mötte på vårdcentralen var där för smärtor i bröstområdet - också efter att ramlat på bussen. Hon blev direkt skickad till lungröntgen på sjukhuset då man misstänkte skada på lungan. Själv har jag farit

Nog för att jag behöver komma i form igen, men jag lär ju aldrig nå denna kvinnas vighet hur mycket jag än tränar och försöker!

Jag är mycket stolt över min söta, gulliga, rara, tokiga :) brorsdotter (bilden) som fick MVG på en engelskuppsats. För att nå det måttet av betygsstatus måste man givetvis med finess välja ett ämne som har potential. Det fick självklart handla om mig (vad annars???): My aunt who carry around the beautiful name Karin. She is actually the person that affect me the most. How she treats people, how they are to her, all the things she's been through. I don't know what I should write to really explain how she is as a person. Everytime I see her, I can feel love and feeling the word safety. She always gives me hope and never says (...) something never has I second chance. I think that is one of the reasons why she has a big place in my heart. She means everything to me. If she wants something she will never give up before she gets it. Thats is why I'm the same I think. She is helping of in my struggles! Bra jobbat gumman! Så ska en slipsten dras. Puss!

I Airbus framtidsmaskin kommer man att kunna flyga till Asien från Europa på 2-3 timmar, passagerarna kommer att ha 360 graders utsikt över himlen, se när man flyger över pyramiderna, Nilen, Afrikas savanner, Eiffeltornet. Med holografisk teknik projiceras destinationen på kabinväggarna. Tekniken på holografi kommer att vara så verkligt att du inte kan se skillnad på verklighet eller den virtuella tekniken. Materialet flygmaskinen byggs av kommer att vara ekologisk och i nya material som är "intelligent"; det kommer att anpassa sig efter resenärernas behov.  2050 kan dessa plan introduceras. Då är jag 82 år. Och jag ska banne mig flyga i ett sånt plan! Klicka  här  och få en bild av framtiden.

Nähä, skärpning på torpet! Min hjärna längtar efter att få börja användas ordentligt igen och bra träning att veva igång de små grå är att få lite kontinuitet på bloggandet. Med ett visst vemod har jag tvingats sett på och känt av, när kroppen sakta förfaller från tå till huvud och dess insida. Som en bil som fått stått ute över vintern och mottagit väder och vind. Man har dessutom inte vevat upp rutorna ordentligt, så på sätena har nu fjolårslöv sögglat ihop i snön som i månader yrt in. Ja, ni fattar; jag har varit i bättre form och önskar jag hade verktyg att reparera skadorna. Googlar på träningstips för ensamstående mammor. Hittar ensamstående 3-, 4- och 5-barnsmammor som tränar som galningar, syr gardiner, lagar mat till halva kvarteret, jobbar, går kurser i kinesiska, bygger avfyrningsramper till månlandare. Typ.  Jag menar, vart gör de av ungarna under tiden?? Låser in dom i en garderob?! Världens bästa låt idag är denna: Charles Bradley – The World (Is Going Up In Flame