En jäntas tidskalender

En gratulationshälsning kom nyss till sonen på hans 1-årsdag via Facebook. Hans farmor, farfar och två av hans farbröder skickade bild på dom i realtid. Det är fantastiskt hur tekniken gör avståndet kortare än vad det är!  Jag ser hur dom sitter där i "berugan" och pratar lågmält för att inte väcka grannarna - eller för att helt enkelt inte låta de vakna grannarna höra vad de pratar om. "Privacy" är heligt! "Berugan" är ett "utomhusvardagsrum" - ca 2x2 meters golv ca 1 meter över marken - byggt på t.ex. bambu och ett tak gjort av palmblad. Berugan är central i hemmet och där förbereder man mat, fikar, skvallrar, spelar gitarr, sjunger och kopplar av, låter bebisar leka, spelar spel osv. Där sitter de nu och jag vet att de pratar om min son och att de längtar efter honom. Speciellt farfar som satt upp bilder på sitt barnbarn (enda pojken) vid sin säng. Imorgon kommer de att hålla en ceremoni i sitt familjetempel för födelsedagsbarnet, s

Idag för ett år sedan, hade mina värkar så smått börjat. Jag satt i trädgården hos min pappa på Gotland och svullade äppelpaj  och dök med jämna mellanrum ner på gräsmattan för att pina mig igenom ännu en värk. Tur det var hög häck runt tomten, så ingen behövde se en gnyende Barbamama stödd mot en stol, gräsklippare, skottkärra eller vad som nu fanns närmast till hands under värken. Och idag reflekterar jag över året som snart gått som mamma. "Passa på och njut, för den här tiden (babytiden) går så fort!", sa alla som redan gått igenom första-året.  Året har gått väldigt långsamt. A tt vara ensamstående förälder är inget jag valt, om nu någon trodde det. Det hade säkert gått så där fort som alla pratade om, ifall jag kunnat sväva på de där små bebismolnen som många verkar njuta av. Men j ag varit så såsig i huvudet av trötthet, av oron att ensam ha ansvar över en liten bebis,  av mental rehabilitering,  av de krafter jag fått ta till för att vara stark både mentalt oc

Jag vet , kära vänner! Jag är hopplös på att maila, blogga, sms:a, till och med att prata i telefonen numera! De "digitala projekten" är tills vidare i princip nedlagda, men undantag då och då. I min lilla bubbla pågår föräldraskap för fullt. Dagarna börjar med ett raskt tempo vid halv sju på morgnarna. (Det är inte jag som har bestämt det och tro mig när jag berättar att jag totalt misslyckats bestämma att dagen börjar klockan åtta. I lugnt tempo.). Jag har välsignats med en mycket aktiv, utforskande, högljutt babblande liten kille och kan således glömma att sätta mig ner med en kaffekopp i lugn och ro, blogga, bläddra i en tidning, prata i telefonen (kan jag visserligen vara utan), laga mat i godan ro eller något annat som skulle liknas vid egentid, medan han pysslar med sitt. Min egentid är förlagd till 1,5 timme på kvällarna och då består den oftast av städa upp efter dagen och laga mat till mig själv.  Och lägga mig i tid för att vara redo klockan halv sju nästa morgo