Fortsätt till huvudinnehåll

Här ödslar vi ingen tid, minsann!

Jag vet, kära vänner! Jag är hopplös på att maila, blogga, sms:a, till och med att prata i telefonen numera! De "digitala projekten" är tills vidare i princip nedlagda, men undantag då och då.
I min lilla bubbla pågår föräldraskap för fullt. Dagarna börjar med ett raskt tempo vid halv sju på morgnarna. (Det är inte jag som har bestämt det och tro mig när jag berättar att jag totalt misslyckats bestämma att dagen börjar klockan åtta. I lugnt tempo.). Jag har välsignats med en mycket aktiv, utforskande, högljutt babblande liten kille och kan således glömma att sätta mig ner med en kaffekopp i lugn och ro, blogga, bläddra i en tidning, prata i telefonen (kan jag visserligen vara utan), laga mat i godan ro eller något annat som skulle liknas vid egentid, medan han pysslar med sitt. Min egentid är förlagd till 1,5 timme på kvällarna och då består den oftast av städa upp efter dagen och laga mat till mig själv. Och lägga mig i tid för att vara redo klockan halv sju nästa morgon... 
Och där var tiden ute! Go'natt!


 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa