En jäntas tidskalender

... närmare bestämt här i Sverigehemmets lugna vrå, går dagarna sin gilla gång... Dagarna börjar med glada leenden, frukost och... ...iordningfixande inför dagen. Sonen övervakar sin ömma moder när lockarna kommer på plats. Dagens utflykt gick till muséet där lunch med bror och exsvägerska intogs. Därefter undersökte sonen noggrant material som dök upp på rundvandringen i utställningarna. Eftersom jag är så dålig på att snida, fick sonen inte röra dessa figurer.

Igår var vi på öppna förskolan för första gången. Jag visste inte riktigt vad det innebar, men det var en mycket positiv ny erfarenhet för både mig och sonen! Eftersom han lätt blir uttråkad och understimulerad hemma, var detta en "räddning" för både honom och mig. Här kunde han krypa omkring bland både nya och gamla kompisar och otaliga nya leksaksupptäckter. Och jag hann läsa tidningen.

Sonens förkylning var tydligen rena dunderkuren, för när febern lagt sig och kranen gick över i dripp-droppläge, började han både att krypa (framåt) och ställa sig upp (med stöd, förstås). Nu blev hela hemmet mycket intressant och upptäcksfärderna går från rum till rum och skåp till skåp...

I november sökte jag läkarvård på grund av min onda rygg och hand samt för att få en remiss till ögonkliniken efter mina komplicerade ögoninfektioner jag hade i Indonesien (bara för att få reda på om det går att göra något åt ärret på hornhinnan så att jag kan se bättre än vad jag gör för tillfället). Man tog prover på än det ena och än det andra. Jag skulle bli remitterad till både sjukgymnast och ögonkliniken efter det besöket. Veckorna gick. Månaderna gick. Och uppföljningarna uteblev. Så jag ringde och frågade varför man inte hört av sig. Hur var mina prover? Vart var mina remisser? Läkaren hade slutat. Jaha? Och? Har man ingen policy att patienterna övertas av den efterträdande läkaren då? Nä, tydligen inte. Man kastar helt enkelt bort patienten. Som den (in)aktuella läkaren blev, misstänker jag...

Detta är minst sagt imponerande. Lejonhonan litar totalt på mannen! Hon till och med "delar" sina ungar med honom! Slutet är helt ljuvligt...

Babyhäng på Kroppkärr. Det är svårt att hitta en bekväm sovställning när man är förkyld, tycker sonen. "Lillskruffis" är fortfarande lite skruttig, men har iallafall varit feberfri ett par dagar. Däremot kan man tro att Fontana di Trevi flyttat in i hans lilla näsa; snoret rinner som ur en fontän tidvis. Men det är ju trots allt ett tecken på att bassiluskerna är på väg att packa ihop för sig för denna gång. Värst är det på kvällarna. Då vrids kranen bokstavligen på och det blir jobbigt för honom att andas med den täta nosen. Jag hade hört talas om den så kallade nässugen - både positiva och negativa omdömen - men nu tyckte jag så synd om sonen att jag ville hjälpa honom att "snyta" sig. Iväg till apoteket och införskaffade en så'n där sug. Men det var lättare sagt en gjort att pilla in den där sugen i näsan då han - givetvis! - vred sig som en orm för att undkomma denna otäcka tingest. Försiktigt lyckades jag med uppdraget men till följd att det började k

Ska jag gifta mig nångång är det detta som gäller i kyrkan. Annars kan det kvitta. (Kanske därför som jag ännu är ungmö??)

Lillskruffis. Hög feber, snuvig och hostig. Han tycker nog inte livet känns så där väldigt uppåt idag. Det är första gången som han har feber och det kom med besked; 40 grader igårkväll och det är högt även för en liten bebis. Ringde för andra gången på kvällen sjukrådgivningen vid midnatt, satt i telefonkö 30 minuter och när jag väl fick prata med en sköterska bröts samtalet efter en minut. Kul. Ringde inte upp igen utan satte min tillit till kvällens tidigare råd från vänner och rådgivning. Idag skruttar vi bara omkring - han i bara blöjor och jag i morgonrock. Det känns jobbigt när ens barn blir sjukt. "Hokus pokus, nu är du frisk!". Nä, det funkade inte...

På egna ben! Ifrån vagnen betraktar jag världen från första parkett. Här ska busas! Nyvaken i mammas säng. (Hm, jag somnade ju i min egen...) Hallå... Jag är vaken nu... Jag försökte verkligen hålla mig vaken där jag hängde fram och kollade på alla bilar! Kan inte mamma skaffa en större sked!? Tror hon att jag är en bebis eller?! Vilken oordning i skåpet! Här ska ordnas upp. Strike a pose. Åh, nu ska morsan pussas igen! Jag är tydligen mammas groda. Därför ler jag som en sån också.