En jäntas tidskalender

Ju längre jag var i Indonesien, ju mer längtade jag efter viss svensk mat, bland annat filmjölk, dillchips (mat och mat...), lingonsylt, renskavsgryta. Och kräftor. Och igår var det dags för min första svenska kräftskiva på tre år. Och glömde äta bort att äta kräftor!!! Vad gillar ni den då?! (Jag får väl skylla på att värdinnan bjöd på fantastiska matpajer. )

Att köra för fort gör nog de flesta nångång i sitt bilburna liv. Kanske inte alltid medvetet då tankarna möjligtvis är på annat håll då 110-vägen övergår i 90, eller 70-vägen till 50 osv. Fråga mig. Denna dag för några år sen, nånstans på Norrtäljevägen, var mina tankar på den Ålandsfärja jag och mitt sällskap just var på väg missa. Eller rättare sagt försöka att inte missa. Eftersom jag redan körde för fort på 110-sträckan, körde jag definitivt för fort när jag missade 90-skylten. Och då "sköt" polisen mig, de rackarna. Tre månaders indraget körkort var tydligen relevant i det sammanhanget. Om nu fortkörning är ett problem på fastlandet, är saktkörning ett problem här ute på ön! (Dock inte mitt problem - jag vet fortfarande vart gaspedalen sitter.) På 90-sträckorna kör folk i 70. Eller saktare. Är det 80 kör de fortfarande i 70. Är det 50 har de parkerat. Trafik som inte flyter är farligt. Och då gäller det lika väl de som kör för fort som de som kör för sakta. I loka

Jag vet hur man får en värkande knöl på handleden. Man bär sitt liggande barn på ena armen några veckor och som ett brev på posten har den mindre ergonomiska bärmetoden gett frukt! Det känns som om man brutit handleden. Som förälder vänder man ju ut och in på sig själv för att göra barnet till lags. Och vill han somna på armen ska han få somna på armen, eller bara hänga där för att det helt enkelt är en trygg förstaparkett att betrakta omgivningen ifrån. Disktraven växer, tvätthögen likaså. Hyvla ost kan man glömma för det går inte med en hand. Och försök själva att skriva in ett snabel-a på en PC med en hand (alt gr + 2)! Tangentbordets uppfinnare har skämtat aprillo med oss småbarnsföräldrar genom att placera knapparna på en varsin ände ! Men det går - man använder helt enkelt även en tå . Ha! Två händer är trots allt bra att ha - särskilt om man är van med det sedan drygt 40 år tillbaka... Även om jag vill hålla mitt barn jämt, måste jag ju orka det genom att åtminst

Min lille pojk kan minsann också vara vaken (har ju publicerat så många bilder på när han sover...). Vaken är han mest hela dagarna faktiskt och tar bara korta tupplurar. Och på nätterna sover han som sig bör och vaknar endast för att äta. Med pigga glada ögon och ett leende, får han sin mamma att smälta som smör i solsken!

Så här trött blir nog morfar - som håller i mig - när han är ute och jobbar i trädgården.

(Klicka för större bild)

Med en hand tar allt dubbelt så lång tid. Vaknar för dagen runt sju. Matar bebis (och då ska maten fram snabbare än du hinner säga blixt!). Myser på maten. Försöka få bebis att sova en stund till. Nä, det funkade inte. Ta upp bebis och vankar runt med den lille på armen. Den lille somnar hängandes på armen. Lägger ner den sovande bebisen i sängen. Bebis vaknar. Vankar runt ett tag till med honom på armen. Passar på att göra frukost med den lediga handen. Det blir inga hotellfrukostar om man säger så... Funderar på att ta en promenad innan lunch. Matdags för den lille. Min egen frukost få vänta. Mys på maten. Upptäcksfärd i huset där jag med den lilles ögon nu får syn på en söndersmälld fluga på väggen, en grön fläck i taket, en halv taklist... Passar på att plocka undan kläder, tidningar, disk och sopa golvet på vår upptäcksfärd. Matdags. Mys. Intar frukosten som nu istället får benämnas brunch: kallt te och smörgåsar med skrumpnande ost på. Bebis sover på armen. Be