En jäntas tidskalender

Why not ta upp tråden och fortsätta på bloggens syfte: att babbla om stort och smått och se det som en öppen dagbok? Skrivarklådan sätter ju med jämna mellanrum in - och bör landa någonstans. Det har alltså gått snart nio år sedan jag skrev. Det har antagligen hunnit blivit omodernt eller något. Och jag vansinnigt mycket sämre på att sätta ord på pränt... alla år och evinnerliga timmar framför datorn i yrkets tjänst samt skadan jag ådrog mig på ena ögat i Indonesien har gett mig dålig syn, vilket fått mig att mer och mer välja bort tid framför skärmar och bok- och tidningsläsning. (Har jag inte förstoringsglas i någon form på ögonen - räkna inte med min uppmärksamhet på stan!) För att inte tala om bristen på tron på min egen förmåga... Stäng ner webbfliken - eller härda ut, käre läsare! Sedan flera år tillbaka har jag som tradition att för intresserade på FB ha en liten kort årsresumé från min "familjeskuta" - min lilla familj som består av mig, sonen och sedan ett par år äve

Den där vitlöksklyftan jag gick omkring med i naveln under  graviditeten,  gjorde verkligen susen: en sån otroligt fin  unge jag fick!   Älskar dig stjärnstopp mitt hjärtebarn!

Vågmästaren i Karlstad är ett nybyggt bostadsområde som består av fristående bostadrättsföreningar. Vågmästaren ligger vid Karlstad hamn och har ett av Karlstads absolut mest attraktiva lägen och de dyraste bostäderna. Husen är byggda med kritiserad byggmetod och fuktskador är att vänta. För 16 000 kronor i månaden får du en 5:a på våning fem i en av fabriksbyggn... eh, bostadshusen.  Från sovrummet har du en fantastisk vy över hamnkranar, flishögar och krossglasberg. Från den inglasade balkongen njuter du av utsikten över en tilltalande parkeringsplats med Volvos, Fordar och en och annan Audi. Det närmaste åren dessutom över två byggarbetsplatser då nya fabriksbygg... eh, bostadshus ska uppföras.  I området finns ingenting förutom små lekplatser och några parkbänkar. Du är omgiven av vägar, ett kontorsområde och en litet vattenstråk. Vågmästaren - Välkommen till en plats  du helst vill rymma ifrån!  

Klicka här för att se filmen! (Inte på bilden.) Sonen är pigg och alert, frisk och ropar SOL! med händerna i luften om och om igen. Så härligt att se hans vanliga racer-jag! Så nu när han är igång igen, kör jag en vända influensa igen... Jag blir så TRÖTT! När ska detta ta slut egentligen?! Jag har inte tid att gå runt med halsont, feberfrossa och ont i kroppen - ligger lika mycket efter som Björn Ranelid i Melodifestivalens final;  big time alltså. Jobben hopar sig och jag får inget gjort. Jag bäddar ner mig tidigt och småfnissar åt Husmors filmer från tiden då folk slank in på biograferna för att se reklamfilmer med husmoderliga tips. Kanske dyker det upp någon omhuldande reklam för sjuk maka-lös förälder - typ varm mjölk med Emser-karameller. "Filmerna visades på dagtid gratis i biograferna på ett par hundra olika tätorter runt om i landet. De var synnerligen populära och sågs årligen av mellan 300 och 500 000 åskådare. Många människor berättar om hur de själv

Irrar runt och packar ner nödvändigheter; vattenflaska, banan, napp, blöjor, extratröja och extravantar. Det är äntligen dags för PROMENAD! Efter att ha suttit på rumpan i en hel veckas hög snorpapper märks; byxorna blir inte hängigare, om man säger så. Men nu är sonen frisk och alert igen - så ut vi gå! Den sedvanliga påklädningsproceduren kan börja:  I med vänster ben i byxorna... och så det högra. Vänster ben har han hunnit fått ur byxorna igen... I med det igen. Snabbt på med hängslen och tröjan. På med mössan. Nu har han hunnit dragit ner dragkedjan på tröjan... OCH byxorna. Halskragen är det inte att tänka på - den är förhatligare än pesten och åker snabbare av än jag hunnit fått på den. Han spjärnar som en fjäder och det känns som en kilometer ner till fötterna för att få på skorna. Pust...! Man kan ju faktiskt tro att han inte VILL gå ut, men när han väl står där vid ytterdörren med mössan på svaj, jackan på trekvarten och ena foten bara halvt nere i skon så är han mycket nö

Vi kör lite sjukdagar igen. Kul. Not. Typiskt nu när jag äntligen hade jobbuppdrag men får istället anmäla VAB. Sonen har 40,5 graders feber, ögoninfektion och förkylning. Så nu sitter jag här på ändan igen och konstaterar ännu en gång att logistiken tvättstuga och matinköp med sjukt barn inte funkar när man är själv. Men som en ängel från ovan ringde grannen och frågade om han skulle köpa med sig lunchsallad till mig när han ändå var ute i ärenden. Whoho! Och på tal om änglar: inatt hämtade änglarna lilla farmor till himlen. Trots att jag känner sorg och saknad är tanken på att hon ändå fick ett långt och friskt liv trösterikt. Hon blev 98 år.