Fortsätt till huvudinnehåll

Why not? Och årsrapport från familjeskutan.

Why not ta upp tråden och fortsätta på bloggens syfte: att babbla om stort och smått och se det som en öppen dagbok? Skrivarklådan sätter ju med jämna mellanrum in - och bör landa någonstans.

Det har alltså gått snart nio år sedan jag skrev. Det har antagligen hunnit blivit omodernt eller något. Och jag vansinnigt mycket sämre på att sätta ord på pränt... alla år och evinnerliga timmar framför datorn i yrkets tjänst samt skadan jag ådrog mig på ena ögat i Indonesien har gett mig dålig syn, vilket fått mig att mer och mer välja bort tid framför skärmar och bok- och tidningsläsning. (Har jag inte förstoringsglas i någon form på ögonen - räkna inte med min uppmärksamhet på stan!) För att inte tala om bristen på tron på min egen förmåga... Stäng ner webbfliken - eller härda ut, käre läsare!

Sedan flera år tillbaka har jag som tradition att för intresserade på FB ha en liten kort årsresumé från min "familjeskuta" - min lilla familj som består av mig, sonen och sedan ett par år även av vår ljuvliga kissekatt-tjej Penny på 40 människovårar.  Och en bild på mig i "backspegeln" där man ser åren läggas på. Numera ser jag varje födelsedag som en vinst. Hoppas att du inte gör det redan vid min ålder...

Lilla familjens årsresumé återges härmed på denna blogg:

Världen snurrar på ännu fortare och aggressivare. Nu med en pandemi som tvingar människorna på denna planet att åtminstone tillfälligt sakta ner på tempot. Välkommen till min värld! Jag har hunnit boat in mig i detta socialt frånvända liv sedan jag insåg att jag skulle bli utanför sfären när min pojke föddes.

Året har med nyfikenhet och glädje upplevts i Stockholm fram till september då jag gjorde valet att segla tillbaka med familjen till Värmland. Inte till Karlstad, som jag av någon outredd anledning helst inte vill landstiga i, men väl på ön söder därom. Här fladdrar seglen friskt i vinden varje dag och det känns som vi har en gynnsam vind in i tjugotjugoett...



Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...
6 kommentarer
Läs mer

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...
3 kommentarer
Läs mer

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...
3 kommentarer
Läs mer