Why not? Och årsrapport från familjeskutan.

Why not ta upp tråden och fortsätta på bloggens syfte: att babbla om stort och smått och se det som en öppen dagbok? Skrivarklådan sätter ju med jämna mellanrum in - och bör landa någonstans.

Det har alltså gått snart nio år sedan jag skrev. Det har antagligen hunnit blivit omodernt eller något. Och jag vansinnigt mycket sämre på att sätta ord på pränt... alla år och evinnerliga timmar framför datorn i yrkets tjänst samt skadan jag ådrog mig på ena ögat i Indonesien har gett mig dålig syn, vilket fått mig att mer och mer välja bort tid framför skärmar och bok- och tidningsläsning. (Har jag inte förstoringsglas i någon form på ögonen - räkna inte med min uppmärksamhet på stan!) För att inte tala om bristen på tron på min egen förmåga... Stäng ner webbfliken - eller härda ut, käre läsare!

Sedan flera år tillbaka har jag som tradition att för intresserade på FB ha en liten kort årsresumé från min "familjeskuta" - min lilla familj som består av mig, sonen och sedan ett par år även av vår ljuvliga kissekatt-tjej Penny på 40 människovårar.  Och en bild på mig i "backspegeln" där man ser åren läggas på. Numera ser jag varje födelsedag som en vinst. Hoppas att du inte gör det redan vid min ålder...

Lilla familjens årsresumé återges härmed på denna blogg:

Världen snurrar på ännu fortare och aggressivare. Nu med en pandemi som tvingar människorna på denna planet att åtminstone tillfälligt sakta ner på tempot. Välkommen till min värld! Jag har hunnit boat in mig i detta socialt frånvända liv sedan jag insåg att jag skulle bli utanför sfären när min pojke föddes.

Året har med nyfikenhet och glädje upplevts i Stockholm fram till september då jag gjorde valet att segla tillbaka med familjen till Värmland. Inte till Karlstad, som jag av någon outredd anledning helst inte vill landstiga i, men väl på ön söder därom. Här fladdrar seglen friskt i vinden varje dag och det känns som vi har en gynnsam vind in i tjugotjugoett...