Ögoninfektion - nej tack!

Det var en mörk och stormig natt (ja, det var det faktiskt!), vinden ven genom bambuväggen och där innanför låg jag och vilade. Det blåste förstås rakt igenom alla de små hundratals gluggarna i väggen och det blev väldigt dragigt. Det var ingen idé att försöka sova, så jag gick en promenad. Detta hände på Gili Trawangan i Indonesien. Den lilla ön utanför Lombok, där det inte finns några asfalterade vägar, mest sand och damm som yr omkring när det är så blåsigt som de var de här dagarna i vintras. Jag hade ännu inte tagit ur mina kontaktlinser när jag tog den där promenaden. Dammet yrde in i mina ögon och något korn hamnade bakom vänster kontaktlins. Det kände jag inte just då, men blev sjukt varse om det när jag plockade ur linserna för att sova! Aj, det gjorde fruktansvärt ont!!!
På natten vaknade jag med en smärta som var absolut den värsta jag varit med om (nej, bebisen ligger fortfarande och myser i min mage, på tal om det...).
I tre dagar blev jag sängliggandes i ett mörkt rum och kunde inte öppna vänster öga. Och till slut inte det högra heller då jag blev enormt ljuskänslig.

Det blev sakta bättre, men en vecka senare small det till igen utan att jag åter använt linserna. Infektionen fanns kvar i ögat och den här gången blev det ännu värre! Men nu var jag närmare ett sjukhus och sent på kvällen (när det var mörkt och jag kunde gå ut utan att dö av den smärtsamma upplevelsen att se LJUS!) kom jag äntligen till en läkare och fick medicin för den värsta smärtan och infektionen. I över en vecka blev jag sittandes på rumpan med lapp för ögat och kunde faktiskt inte göra ett skrutt! Där fick jag verkligen en otäck upplevelse om hur det är att vara blind!

En ögonspecialist på Lombok, gav inte mitt öga så mycket hopp. Tiden fick utvisa, sa hon. Och tiden har utvisat att jag fått ett ärr på hornhinnan.

Jag hann även med ett besök hos en "ögonspecialist" på Bali. Han skulle vara såååå bra, enligt mannen till vänster (det är "visummannen"). Pergamentmannen till höger är "specialisten". När han skulle specialisera sig med att dutta med sina urgamla, gulnade bomullstussar (de i plastburken med det röda locket) i mitt öga protesterade jag vilt! Infektionen hade sannolikt fått fart igen med en sån där bakteriehärd till bomullstuss!

Och så igår trodde jag att infektionen var på gång igen efter några diffusa tecken då jag varit i solen hela dagen. Darrig la jag mig för att sova, rädd för att vakna upp på natten av den där hemska smärtan.
Men inget hände tack och lov. Puh!