En jäntas tidskalender

Min brorsdotter har varit här och hälsat på några dagar. Måste bara publicera några fina bilder på hur bra kontakt min lille pojke och kusinen fick!

Mitt knyte njuter av havsutsikten från sjukhussalen. Idag är mitt lilla knyte fem veckor. Och jag har fem veckors erfarenhet som mamma... Erfarenheten består i att snusa på min lilla bebis, byta blöjor, mata. Och att tiden Före Bebis var ENORM! (Ni minns kanske mitt inlägg om tid?) Det man inte får gjort idag får man imorgon - kanske. Eller om en vecka. Eller om några veckor. Eller så har man prioriterat bort det där "måstet" helt... Och om nu nån trodde att det är lätt att mata en baby kan jag härmed meddela att det är en hel vetenskap! Och då pratar vi bara om mina "naturliga tillgångar" som inte är någon störe tillgång för mitt lilla knyte. Tyvärr gick det så dåligt att vi blev tvungna tillbringa ett dygn på sjukhuset. Efter födseln gick han ner i vikt. Och gick ner. Och ner... På Visbys fantastiska lasarett fick vi toppenhjälp och service ett helt dygn så vi kunde koncentrera oss på enbart det viktigaste i vår tillvaro: mat. Det gjorde susen - åtminstone så

Nöjd och mätt. Favoritläget! Och det gäller att hålla i mjölkbehållaren så att den inte rymmer mitt under måltiden! "-Morsan, jag tror jag gjort i brallan..." Vi sover väldigt gott på nätterna. Så gott att jag måste sätta matklockan på ringning!

Tack alla ni som skickat grattishälsningar i samband med min ljuvliga sons födelse! Ni är så gulliga och snälla och jag blir glad för alla fina ord ni skickat via FB, sms, postkort och på bloggen. Önskar jag hann svara personligt på alla hälsningar, men ni får hålla tillgodo med detta kollektiva tack. Så länge... Jag går fortfarande omkring i ett härligt lyckorus. Men även med sinnen på helspänn. Att ha barn innebär att all uppmärksamhet i första hand går till barnet. Givetvis. När han sover går jag och tittar till honom tusen gånger ("Åh, vad vacker han är!", "Är han för varm/kall?", "Andas han normalt?", "Hm, är han inte lite tät i näsan?"). När han är vaken myser vi, ammar, jollrar, kollar om han för varm/kall... Oro blandat med glädje i full kraft blandat med tillhörande trötthet och lite sårvärk. Dessemellan vardagsbestyr såsom att tvätta, laga mat, städa, nödvändig administration för att vardagen ska funka. Så dagarna går fort, kan jag

Jag antar att bilderna talar för sig själva, så jag tänker inte förstöra något med nån text...