Fortsätt till huvudinnehåll

Fartdårar - finns dom?


Att köra för fort gör nog de flesta nångång i sitt bilburna liv. Kanske inte alltid medvetet då tankarna möjligtvis är på annat håll då 110-vägen övergår i 90, eller 70-vägen till 50 osv.
Fråga mig. Denna dag för några år sen, nånstans på Norrtäljevägen, var mina tankar på den Ålandsfärja jag och mitt sällskap just var på väg missa. Eller rättare sagt försöka att inte missa. Eftersom jag redan körde för fort på 110-sträckan, körde jag definitivt för fort när jag missade 90-skylten. Och då "sköt" polisen mig, de rackarna. Tre månaders indraget körkort var tydligen relevant i det sammanhanget.


Om nu fortkörning är ett problem på fastlandet, är saktkörning ett problem här ute på ön! (Dock inte mitt problem - jag vet fortfarande vart gaspedalen sitter.)
På 90-sträckorna kör folk i 70. Eller saktare. Är det 80 kör de fortfarande i 70. Är det 50 har de parkerat.

Trafik som inte flyter är farligt. Och då gäller det lika väl de som kör för fort som de som kör för sakta. I lokaltidningen gick det faktiskt att läsa om en dam åkt fast för att kört för sakta där hon kom puttrande på en väg utanför Visby. Man trodde hon var på sniskan (det var hon inte). Där låg hon hur som helst mitt i vägen och hindrade framfarten för andra trafikanter som trots allt envisades med att köra något fortare.


Det finns en fartkamera på ön och den står på en 70-väg. Vad jag inte kan förstå är hur 199 personer körde för fort förbi den kameran förra året (mest troligt är det att det var turister hela bunten). Folk börjar nämligen sakta ner (från sextio till fyrtio) redan i kurvan innan kameran uppenbarar sig. De är ju inte ens i närheten av en fortkörning ens innan de nuddar bromsen...

Kommentarer

  1. kåir me äggar undar pedalen veit ja.... ;)

    "lillbrunte"

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa