Fortsätt till huvudinnehåll

Bortkastad tid på Herrhagens vårdcentral

I november sökte jag läkarvård på grund av min onda rygg och hand samt för att få en remiss till ögonkliniken efter mina komplicerade ögoninfektioner jag hade i Indonesien (bara för att få reda på om det går att göra något åt ärret på hornhinnan så att jag kan se bättre än vad jag gör för tillfället). Man tog prover på än det ena och än det andra. Jag skulle bli remitterad till både sjukgymnast och ögonkliniken efter det besöket.
Veckorna gick. Månaderna gick. Och uppföljningarna uteblev.
Så jag ringde och frågade varför man inte hört av sig. Hur var mina prover? Vart var mina remisser?
Läkaren hade slutat. Jaha? Och? Har man ingen policy att patienterna övertas av den efterträdande läkaren då?
Nä, tydligen inte. Man kastar helt enkelt bort patienten.
Som den (in)aktuella läkaren blev, misstänker jag...

Kommentarer

  1. Vad oerhört dåligt! Om du har ork skulle jag göra en anmälan till deras tillsynsmyndighet!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

God jul!

Nu är det jul. Igen. Fast det var ett tag sedan... Sist jag firade jul var... hm... I Ockelbo, måste det ha varit. Tiden går fort och jag minns inte ens när det firandet var. Fyra år sen? Fem? Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont. Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas.. . ...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund! Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla in...

Ont, det gör ont

Värkarna kommer och går och jag börjar förstå att nattens alla värkar inte var nån garanti för att bebisen skulle nedkomma med den snabbhet som värkarna antydde. Dagen har fortgått med mer eller mindre regelbundna värkar, men tyvärr alltför långt emellan för att det är någon idé att uppsöka BB. Istället ligger jag hemma och svullar äppelpaj och grädde och läser böcker. Det gäller att passa på!