Fortsätt till huvudinnehåll

Bortkastad tid på Herrhagens vårdcentral

I november sökte jag läkarvård på grund av min onda rygg och hand samt för att få en remiss till ögonkliniken efter mina komplicerade ögoninfektioner jag hade i Indonesien (bara för att få reda på om det går att göra något åt ärret på hornhinnan så att jag kan se bättre än vad jag gör för tillfället). Man tog prover på än det ena och än det andra. Jag skulle bli remitterad till både sjukgymnast och ögonkliniken efter det besöket.
Veckorna gick. Månaderna gick. Och uppföljningarna uteblev.
Så jag ringde och frågade varför man inte hört av sig. Hur var mina prover? Vart var mina remisser?
Läkaren hade slutat. Jaha? Och? Har man ingen policy att patienterna övertas av den efterträdande läkaren då?
Nä, tydligen inte. Man kastar helt enkelt bort patienten.
Som den (in)aktuella läkaren blev, misstänker jag...

Kommentarer

  1. Vad oerhört dåligt! Om du har ork skulle jag göra en anmälan till deras tillsynsmyndighet!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa