Fortsätt till huvudinnehåll

En långväga födelsedagshälsning


En gratulationshälsning kom nyss till sonen på hans 1-årsdag via Facebook. Hans farmor, farfar och två av hans farbröder skickade bild på dom i realtid. Det är fantastiskt hur tekniken gör avståndet kortare än vad det är! 

Jag ser hur dom sitter där i "berugan" och pratar lågmält för att inte väcka grannarna - eller för att helt enkelt inte låta de vakna grannarna höra vad de pratar om. "Privacy" är heligt! "Berugan" är ett "utomhusvardagsrum" - ca 2x2 meters golv ca 1 meter över marken - byggt på t.ex. bambu och ett tak gjort av palmblad. Berugan är central i hemmet och där förbereder man mat, fikar, skvallrar, spelar gitarr, sjunger och kopplar av, låter bebisar leka, spelar spel osv.
Där sitter de nu och jag vet att de pratar om min son och att de längtar efter honom. Speciellt farfar som satt upp bilder på sitt barnbarn (enda pojken) vid sin säng. Imorgon kommer de att hålla en ceremoni i sitt familjetempel för födelsedagsbarnet, stänker heligt vatten och äter förhoppningsvis en nyslaktad gårdskyckling (uppfödd för att offras just denna dag).



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa