Fortsätt till huvudinnehåll
"Varje dag åker mamma och jag ut på en cykeltur. Sen jag upptäckte denna nya farkost - cykeln - så föredrar jag den framför min vagn. Ska jag vara ärlig är vagnen numera en PEST! Det är ju fränt att åka fort och det gör det ju inte i vagnen. Det talar jag givetvis om för mamma. Högljutt om så krävs.


Idag gick cykelutflykten till Alster - ett område utanför Karlstad, där man 
bland annat hittar Alsters herrgård, Gustaf Frödings födelsehem.


"Gustaf Fröding måste vara en snäll farbor, för han hade ordnat så att jag kunde gå bra på hans grusvägar. Dessutom smakade gruset mums! Jag provade flera gånger för säkerhets skull. Dessutom smakade jag på snigeln jag håller i handen på bilden ovanför (som tur var upptäckte mamma att det var en snigel först efter jag hade smakat. Hade ju hört att det ska vara en delikatess så jag förstår inte varför morsan blev så upprörd när hon upptäckte min gourmandsida..."



Nöjd efter besöket hos farbror Gustaf, fortsatte vi till badet runt hörnet, 
där jag fick lufta rumpan och plöja runt i vattenbrynet.

Ojoj, vilken toppendag! Igen.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa