Fortsätt till huvudinnehåll

Kollektivtrafiken - en livsfara!

Undrar om inte sonen skulle framföra bussarna mer säkert 
- om han bara nådde ner med fötterna till pedalerna.


Precis som i de flesta andra mellansvenska städer, finns det i Karlstad tyvärr bara en slags kollektivtrafik och det är förstås med stadsbussarna (Norrköping har även sina spårvagnar). Jag undviker så mycket som möjligt att resa med dom, men ibland måste jag.


Jag säger tyvärr, för i den här stan har jag blivit varse om att det är förenat med en stor risk att råka illa ut under resan. Jag har sett gamla människor ramla i bussen då den burnoutat från hållplatsen innan den äldre har hunnit sätta sig tryggt på sin plats. En äldre kvinna berättade för mig att hon blev tvungen att börja använda rullator efter att rasat i bussgolvet och skadat sig. En annan kvinna jag mötte på vårdcentralen var där för smärtor i bröstområdet - också efter att ramlat på bussen. Hon blev direkt skickad till lungröntgen på sjukhuset då man misstänkte skada på lungan.


Själv har jag farit som en projektil över barnvagnen då busschauffören tvärnitade framför ett övergångsställe ("Såg du inte den som skulle gå över övergångsstället?", ropade chauffören tillbaka när jag i mitt ursinne skrek "Vad f-n håller du på med???" i en fullsatt buss. Nej, jag ser inte mycket från mittpartiet på bussen. Dessutom är det inte mitt jobb att köra bussen.), snopet blivit kvar utanför bussen med barnvagnen innanför när busschaufförens bestämde sig för att stänga dörrarna, krampaktigt hängt i ledstänger dinglandes som en trasa när busschaufförerna tävlar med osynliga formel 1-bilar och så vidare, och så vidare...


Från och med nästa år tycker Karlstadsbuss att vi "snyltare" (det är gratis att åka med barnvagn) ska börja betala för dessa skräckresor. Man har tänkt till och kommit fram till den genialiska idén att placera en biljettmaskin i mittenpartiet, där vi kliver på med vagnarna, för att vi inte ska behöva lämna barnen medan vi betalar för resan. Japp.
Men det är ju liksom inte avgiften som är problemet. Det är att vi måste utsätta oss och våra barn för fara!


Dessutom undrar jag hur man kan ta betalt av rullatorbundna. De har fullt sjå ändå att komma upp på bussen, placera rullatorn på plats och hitta en plats för att sätta sig med sin värkande kropp.

Dessutom 2: Det borde vara gratis överhuvudtaget. För alla. Då kanske vi slipper onödigt bilåkande!



Att resa med Karlstadsbuss stadsbussar är ingen höjdare. Däremot med deras kollektivbåtar som trafikerar stadens vattenleder på somrarna. Rekommenderas!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...