Fortsätt till huvudinnehåll

Kollektivtrafiken - en livsfara!

Undrar om inte sonen skulle framföra bussarna mer säkert 
- om han bara nådde ner med fötterna till pedalerna.


Precis som i de flesta andra mellansvenska städer, finns det i Karlstad tyvärr bara en slags kollektivtrafik och det är förstås med stadsbussarna (Norrköping har även sina spårvagnar). Jag undviker så mycket som möjligt att resa med dom, men ibland måste jag.


Jag säger tyvärr, för i den här stan har jag blivit varse om att det är förenat med en stor risk att råka illa ut under resan. Jag har sett gamla människor ramla i bussen då den burnoutat från hållplatsen innan den äldre har hunnit sätta sig tryggt på sin plats. En äldre kvinna berättade för mig att hon blev tvungen att börja använda rullator efter att rasat i bussgolvet och skadat sig. En annan kvinna jag mötte på vårdcentralen var där för smärtor i bröstområdet - också efter att ramlat på bussen. Hon blev direkt skickad till lungröntgen på sjukhuset då man misstänkte skada på lungan.


Själv har jag farit som en projektil över barnvagnen då busschauffören tvärnitade framför ett övergångsställe ("Såg du inte den som skulle gå över övergångsstället?", ropade chauffören tillbaka när jag i mitt ursinne skrek "Vad f-n håller du på med???" i en fullsatt buss. Nej, jag ser inte mycket från mittpartiet på bussen. Dessutom är det inte mitt jobb att köra bussen.), snopet blivit kvar utanför bussen med barnvagnen innanför när busschaufförens bestämde sig för att stänga dörrarna, krampaktigt hängt i ledstänger dinglandes som en trasa när busschaufförerna tävlar med osynliga formel 1-bilar och så vidare, och så vidare...


Från och med nästa år tycker Karlstadsbuss att vi "snyltare" (det är gratis att åka med barnvagn) ska börja betala för dessa skräckresor. Man har tänkt till och kommit fram till den genialiska idén att placera en biljettmaskin i mittenpartiet, där vi kliver på med vagnarna, för att vi inte ska behöva lämna barnen medan vi betalar för resan. Japp.
Men det är ju liksom inte avgiften som är problemet. Det är att vi måste utsätta oss och våra barn för fara!


Dessutom undrar jag hur man kan ta betalt av rullatorbundna. De har fullt sjå ändå att komma upp på bussen, placera rullatorn på plats och hitta en plats för att sätta sig med sin värkande kropp.

Dessutom 2: Det borde vara gratis överhuvudtaget. För alla. Då kanske vi slipper onödigt bilåkande!



Att resa med Karlstadsbuss stadsbussar är ingen höjdare. Däremot med deras kollektivbåtar som trafikerar stadens vattenleder på somrarna. Rekommenderas!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ont, det gör ont

Värkarna kommer och går och jag börjar förstå att nattens alla värkar inte var nån garanti för att bebisen skulle nedkomma med den snabbhet som värkarna antydde. Dagen har fortgått med mer eller mindre regelbundna värkar, men tyvärr alltför långt emellan för att det är någon idé att uppsöka BB. Istället ligger jag hemma och svullar äppelpaj och grädde och läser böcker. Det gäller att passa på!

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...