Fortsätt till huvudinnehåll

Mors lilla Olle

Gårdagens händelser i Norge har lagt sordin på dagen... Det påverkade mig mycket, trots att jag inte följt händelserna slaviskt. Kanske beror det på det nära fysiska avståndet; bara 25 mil härifrån. Kanske beror det på att det hände i ett land som är så "dejligt" och "oskyldigt". Kanske på att jag är så trött på alla dessa människor som tror de har rätt att ge sig på vem som helst och indirekt och direkt "våldta" även andras liv.
Antagligen en kombination av detta.


Sonen och jag lämnade terrorsurrandet från radion och tv:n bakom oss, packade upp oss på cykeln och begav oss ut i skogen, gjorde oss bekanta med thailändare, orienterare, myror och skalbaggar...
Lugnet återvände och vi hemvände med en påse med lite blåbär och kantareller.



Etiketter:

Kommentarer

  1. Bina24 juli 2011 kl. 10:07

    Vi åker ut och hämtar lite kantareller nu! Ska bli så skönt!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.
2 kommentarer
Läs mer

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!
7 kommentarer
Läs mer

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa
2 kommentarer
Läs mer