Fortsätt till huvudinnehåll

Små grå och världens bästa låt

Nähä, skärpning på torpet! Min hjärna längtar efter att få börja användas ordentligt igen och bra träning att veva igång de små grå är att få lite kontinuitet på bloggandet. Med ett visst vemod har jag tvingats sett på och känt av, när kroppen sakta förfaller från tå till huvud och dess insida. Som en bil som fått stått ute över vintern och mottagit väder och vind. Man har dessutom inte vevat upp rutorna ordentligt, så på sätena har nu fjolårslöv sögglat ihop i snön som i månader yrt in.


Ja, ni fattar; jag har varit i bättre form och önskar jag hade verktyg att reparera skadorna.
Googlar på träningstips för ensamstående mammor. Hittar ensamstående 3-, 4- och 5-barnsmammor som tränar som galningar, syr gardiner, lagar mat till halva kvarteret, jobbar, går kurser i kinesiska, bygger avfyrningsramper till månlandare. Typ. 
Jag menar, vart gör de av ungarna under tiden?? Låser in dom i en garderob?!


Världens bästa låt idag är denna: Charles Bradley – The World (Is Going Up In Flames) Inte enligt mig, men enligt Prop Dylan (Musikguiden i P3).

Enligt mig är det denna: Roger Waters – Comfortably Numb - Live Version. Pink Floyd är för övrigt den musikgrupp som bidragit till Kvalitetsmusik.


Vilken är din favoritlåt?



Kommentarer

  1. De har med barnen såklart! Det hade jag i alla fall. Snabba promenader eller cykelturer i hög fart är ju plättlätt att ta med kidsen på och så småningom kan de cykla bredvid när du går.

    Kurser i kinesiska kan nog, med hänsyn till kurskamrater, vara bra att inte ha med bebisen på, men sy, laga mat och bygga avfyrningsramper passar ypperligt att ha med barnen på!

    SvaraRadera
  2. Visst har jag honom med på promenader och cykelturer, men är tyvärr på tok för lite träning +40-tant som fått ryggproblem efter graviditeten. Här krävs ormkvinneträning! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa