Fortsätt till huvudinnehåll

Små grå och världens bästa låt

Nähä, skärpning på torpet! Min hjärna längtar efter att få börja användas ordentligt igen och bra träning att veva igång de små grå är att få lite kontinuitet på bloggandet. Med ett visst vemod har jag tvingats sett på och känt av, när kroppen sakta förfaller från tå till huvud och dess insida. Som en bil som fått stått ute över vintern och mottagit väder och vind. Man har dessutom inte vevat upp rutorna ordentligt, så på sätena har nu fjolårslöv sögglat ihop i snön som i månader yrt in.


Ja, ni fattar; jag har varit i bättre form och önskar jag hade verktyg att reparera skadorna.
Googlar på träningstips för ensamstående mammor. Hittar ensamstående 3-, 4- och 5-barnsmammor som tränar som galningar, syr gardiner, lagar mat till halva kvarteret, jobbar, går kurser i kinesiska, bygger avfyrningsramper till månlandare. Typ. 
Jag menar, vart gör de av ungarna under tiden?? Låser in dom i en garderob?!


Världens bästa låt idag är denna: Charles Bradley – The World (Is Going Up In Flames) Inte enligt mig, men enligt Prop Dylan (Musikguiden i P3).

Enligt mig är det denna: Roger Waters – Comfortably Numb - Live Version. Pink Floyd är för övrigt den musikgrupp som bidragit till Kvalitetsmusik.


Vilken är din favoritlåt?



Kommentarer

  1. De har med barnen såklart! Det hade jag i alla fall. Snabba promenader eller cykelturer i hög fart är ju plättlätt att ta med kidsen på och så småningom kan de cykla bredvid när du går.

    Kurser i kinesiska kan nog, med hänsyn till kurskamrater, vara bra att inte ha med bebisen på, men sy, laga mat och bygga avfyrningsramper passar ypperligt att ha med barnen på!

    SvaraRadera
  2. Visst har jag honom med på promenader och cykelturer, men är tyvärr på tok för lite träning +40-tant som fått ryggproblem efter graviditeten. Här krävs ormkvinneträning! :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...