Fortsätt till huvudinnehåll

Hur smart är du?

Ur dokumentärfilmen Home av Yann Arthus-Bertrand togs även avsnitten till Den stora resan del 1 och del 2 fram, vilka nyligen visats på TV. Alla tre är något som varenda kotte på jorden borde se! Han skildrar vår vackra jord ovanifrån och blir du inte berörd och eftertänksam är du förmodligen en sten.
   "Dubai vill vara en framtidsstad, men trots att den inte är färdig, tycker jag att den redan hör till det förflutna." säger Yann själv i en av filmerna och undrar om det är vettigt med en skidbacke i öknen, liksom att staden också bygger världens högsta torn. Man möblerar om i havet för att skapa ön som ser ut som en palm, så att miljardärer kan köpa hus som de ändå inte vistas i.
   Till vilken nytta? Omåttligheten är absurd, omodern och rent av äcklig på en planet som fått sin dom.

Men omåttligheten finns även i andra versioner: västvärldens konsumtion. Inget nytt under solen förvisso, men likväl omåttligt.
   Jag har nog aldrig varit någon vidare bra konsument. Ännu "sämre" konsument har jag blivit efter att bott väldigt enkelt under mina år utomlands, där jag såg hur människor levde enkelt  - men däremot med stor social rikedom, vilket gjorde dom trygga och glada ändå.
   Ytterst sällan köper jag något och gör jag det, köper jag oftast begagnat. Även kläder. Det hade jag gjort även om jag hade mer pengar, för nu cirkulerar det så sjukt mycket prylar på vår jord att det är vanvett att framställa ytterligare fler produkter som gör världen ännu sjukare - och jag vill då inte vara delaktig i slöseriet.
  Var smartare än att gå på ytligheten du också! Tänk efter en gång till innan du står vid kassan med marknadens senaste kaffemaskin bara för att företaget bakom marknadsförde den smart. Och behöver vi verkligen tre par uppsättningar gardiner till varje fönster, femton handväskor, alla prydnadssaker, tacoskålarna till fredagsmyset och massor av leksaker till barnen, nya telefoner, tv-apparater, datorer o.s.v. fastän de gamla fortfarande funkar Alltså, verkligen?
   Ja, jag lever som jag lär och skäms inte när jag berättar att jag har en tjock-tv, en sju år gammal fungerande mobil och pappas gamla stationära PC (jaja, jag har en bärbar också, men den mer eller mindre slängdes på mig trots att jag försökte få givaren att låta bli att ge mig den). Jag har ingen bil, men en 17 år gammal cykel (som ser ny ut trots hundratals mil på den!). Det funkar utmärkt ändå och allt handlar om att anpassa sig.
   Vi är alla en del av resursslöseriet. Förändring sker med kunskap och att ta ett steg tillbaka. Ju mer vi vill ha, ju mer måste vi producera - och ju snabbare förstör vi våra barns jord.


Ett kinesisk ordspråk säger: 
Mät inte rikedom i hur mycket saker du äger, utan i hur mycket du har som du inte skulle byta mot pengar.

Kommentarer

  1. Läste detta inlägg efter mitt inlägg . Skönt att det finns flera av oss lågkonsumenter :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...