Fortsätt till huvudinnehåll

Hur smart är du?

Ur dokumentärfilmen Home av Yann Arthus-Bertrand togs även avsnitten till Den stora resan del 1 och del 2 fram, vilka nyligen visats på TV. Alla tre är något som varenda kotte på jorden borde se! Han skildrar vår vackra jord ovanifrån och blir du inte berörd och eftertänksam är du förmodligen en sten.
   "Dubai vill vara en framtidsstad, men trots att den inte är färdig, tycker jag att den redan hör till det förflutna." säger Yann själv i en av filmerna och undrar om det är vettigt med en skidbacke i öknen, liksom att staden också bygger världens högsta torn. Man möblerar om i havet för att skapa ön som ser ut som en palm, så att miljardärer kan köpa hus som de ändå inte vistas i.
   Till vilken nytta? Omåttligheten är absurd, omodern och rent av äcklig på en planet som fått sin dom.

Men omåttligheten finns även i andra versioner: västvärldens konsumtion. Inget nytt under solen förvisso, men likväl omåttligt.
   Jag har nog aldrig varit någon vidare bra konsument. Ännu "sämre" konsument har jag blivit efter att bott väldigt enkelt under mina år utomlands, där jag såg hur människor levde enkelt  - men däremot med stor social rikedom, vilket gjorde dom trygga och glada ändå.
   Ytterst sällan köper jag något och gör jag det, köper jag oftast begagnat. Även kläder. Det hade jag gjort även om jag hade mer pengar, för nu cirkulerar det så sjukt mycket prylar på vår jord att det är vanvett att framställa ytterligare fler produkter som gör världen ännu sjukare - och jag vill då inte vara delaktig i slöseriet.
  Var smartare än att gå på ytligheten du också! Tänk efter en gång till innan du står vid kassan med marknadens senaste kaffemaskin bara för att företaget bakom marknadsförde den smart. Och behöver vi verkligen tre par uppsättningar gardiner till varje fönster, femton handväskor, alla prydnadssaker, tacoskålarna till fredagsmyset och massor av leksaker till barnen, nya telefoner, tv-apparater, datorer o.s.v. fastän de gamla fortfarande funkar Alltså, verkligen?
   Ja, jag lever som jag lär och skäms inte när jag berättar att jag har en tjock-tv, en sju år gammal fungerande mobil och pappas gamla stationära PC (jaja, jag har en bärbar också, men den mer eller mindre slängdes på mig trots att jag försökte få givaren att låta bli att ge mig den). Jag har ingen bil, men en 17 år gammal cykel (som ser ny ut trots hundratals mil på den!). Det funkar utmärkt ändå och allt handlar om att anpassa sig.
   Vi är alla en del av resursslöseriet. Förändring sker med kunskap och att ta ett steg tillbaka. Ju mer vi vill ha, ju mer måste vi producera - och ju snabbare förstör vi våra barns jord.


Ett kinesisk ordspråk säger: 
Mät inte rikedom i hur mycket saker du äger, utan i hur mycket du har som du inte skulle byta mot pengar.

Kommentarer

  1. Läste detta inlägg efter mitt inlägg . Skönt att det finns flera av oss lågkonsumenter :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa