Ur dokumentärfilmen Home av Yann Arthus-Bertrand togs även avsnitten till Den stora resan del 1 och del 2 fram, vilka nyligen visats på TV. Alla tre är något som varenda kotte på jorden borde se! Han skildrar vår vackra jord ovanifrån och blir du inte berörd och eftertänksam är du förmodligen en sten.
"Dubai vill vara en framtidsstad, men trots att den inte är färdig, tycker jag att den redan hör till det förflutna." säger Yann själv i en av filmerna och undrar om det är vettigt med en skidbacke i öknen, liksom att staden också bygger världens högsta torn. Man möblerar om i havet för att skapa ön som ser ut som en palm, så att miljardärer kan köpa hus som de ändå inte vistas i.
Till vilken nytta? Omåttligheten är absurd, omodern och rent av äcklig på en planet som fått sin dom.
Men omåttligheten finns även i andra versioner: västvärldens konsumtion. Inget nytt under solen förvisso, men likväl omåttligt.
Jag har nog aldrig varit någon vidare bra konsument. Ännu "sämre" konsument har jag blivit efter att bott väldigt enkelt under mina år utomlands, där jag såg hur människor levde enkelt - men däremot med stor social rikedom, vilket gjorde dom trygga och glada ändå.
Ytterst sällan köper jag något och gör jag det, köper jag oftast begagnat. Även kläder. Det hade jag gjort även om jag hade mer pengar, för nu cirkulerar det så sjukt mycket prylar på vår jord att det är vanvett att framställa ytterligare fler produkter som gör världen ännu sjukare - och jag vill då inte vara delaktig i slöseriet.
Var smartare än att gå på ytligheten du också! Tänk efter en gång till innan du står vid kassan med marknadens senaste kaffemaskin bara för att företaget bakom marknadsförde den smart. Och behöver vi verkligen tre par uppsättningar gardiner till varje fönster, femton handväskor, alla prydnadssaker, tacoskålarna till fredagsmyset och massor av leksaker till barnen, nya telefoner, tv-apparater, datorer o.s.v. fastän de gamla fortfarande funkar Alltså, verkligen?
Ja, jag lever som jag lär och skäms inte när jag berättar att jag har en tjock-tv, en sju år gammal fungerande mobil och pappas gamla stationära PC (jaja, jag har en bärbar också, men den mer eller mindre slängdes på mig trots att jag försökte få givaren att låta bli att ge mig den). Jag har ingen bil, men en 17 år gammal cykel (som ser ny ut trots hundratals mil på den!). Det funkar utmärkt ändå och allt handlar om att anpassa sig.
Vi är alla en del av resursslöseriet. Förändring sker med kunskap och att ta ett steg tillbaka. Ju mer vi vill ha, ju mer måste vi producera - och ju snabbare förstör vi våra barns jord.
Ett kinesisk ordspråk säger:
Mät inte rikedom i hur mycket saker du äger, utan i hur mycket du har som du inte skulle byta mot pengar.
"Dubai vill vara en framtidsstad, men trots att den inte är färdig, tycker jag att den redan hör till det förflutna." säger Yann själv i en av filmerna och undrar om det är vettigt med en skidbacke i öknen, liksom att staden också bygger världens högsta torn. Man möblerar om i havet för att skapa ön som ser ut som en palm, så att miljardärer kan köpa hus som de ändå inte vistas i.
Till vilken nytta? Omåttligheten är absurd, omodern och rent av äcklig på en planet som fått sin dom.
Men omåttligheten finns även i andra versioner: västvärldens konsumtion. Inget nytt under solen förvisso, men likväl omåttligt.
Jag har nog aldrig varit någon vidare bra konsument. Ännu "sämre" konsument har jag blivit efter att bott väldigt enkelt under mina år utomlands, där jag såg hur människor levde enkelt - men däremot med stor social rikedom, vilket gjorde dom trygga och glada ändå.
Ytterst sällan köper jag något och gör jag det, köper jag oftast begagnat. Även kläder. Det hade jag gjort även om jag hade mer pengar, för nu cirkulerar det så sjukt mycket prylar på vår jord att det är vanvett att framställa ytterligare fler produkter som gör världen ännu sjukare - och jag vill då inte vara delaktig i slöseriet.
Var smartare än att gå på ytligheten du också! Tänk efter en gång till innan du står vid kassan med marknadens senaste kaffemaskin bara för att företaget bakom marknadsförde den smart. Och behöver vi verkligen tre par uppsättningar gardiner till varje fönster, femton handväskor, alla prydnadssaker, tacoskålarna till fredagsmyset och massor av leksaker till barnen, nya telefoner, tv-apparater, datorer o.s.v. fastän de gamla fortfarande funkar Alltså, verkligen?
Ja, jag lever som jag lär och skäms inte när jag berättar att jag har en tjock-tv, en sju år gammal fungerande mobil och pappas gamla stationära PC (jaja, jag har en bärbar också, men den mer eller mindre slängdes på mig trots att jag försökte få givaren att låta bli att ge mig den). Jag har ingen bil, men en 17 år gammal cykel (som ser ny ut trots hundratals mil på den!). Det funkar utmärkt ändå och allt handlar om att anpassa sig.
Vi är alla en del av resursslöseriet. Förändring sker med kunskap och att ta ett steg tillbaka. Ju mer vi vill ha, ju mer måste vi producera - och ju snabbare förstör vi våra barns jord.
Ett kinesisk ordspråk säger:
Mät inte rikedom i hur mycket saker du äger, utan i hur mycket du har som du inte skulle byta mot pengar.
Läste detta inlägg efter mitt inlägg . Skönt att det finns flera av oss lågkonsumenter :)
SvaraRadera