Fortsätt till huvudinnehåll

Rally på riktigt

Rally-VM har kickat av i stan idag. Tror jag. Man märker inte av det så mycket längre.


Annat var det på min tid. Hemma på min gata i stan. På den Twitterfria tiden.


Två dagar innan rallystart galopperade pressfolk in hemma i vårt radhus och barrikerade hela nedervåningen med väskor, kuddar, termosar, "ryssmössor" och kamerautrustningar. Eftersom pappa var i branschen föll det sig väl naturligt att vi lät journalister och fotografer som inte fått tag i hotellrum, att slagga hemma hos oss.


Det var spanjorer, tyskar och engelsmän överallt, t.o.m. i det pyttelilla utrymmet under trappan där jag i vanliga fall hade min "redaktion". (Nio år gammal hade jag såklart en tidning.)
-Nu får du avvara "under trappan" några dagar, sa mamma och lyckades få in två madrasser på bredd bland mina redaktionsprylar och hästbilder. 


Där och på resten av undervåningen kom och gick sedan folk i fyra-fem dagar, dygnets alla timmar. På 70-talet kördes rallyt nämligen dygnet runt. Mamma kokade ägg, rostade bröd och bryggde te åt skogskalla, hemvändande gubbar (de var säkert inte mer än 35 år) klockan sex på morgnarna, tio på förmiddagen, runt lunch, på eftermiddagen, kvällen och nätterna. Rallyt pågick ju som sagt dygnet runt och man åkte hem för att ringa in resultat till sina respektive tidningsredaktioner,  teleprinta bilder och vila en stund innan det var dags att ge sig ut i den värmländska storskogen igen.


Det var rallystämning på riktigt det.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...

Ögoninfektion - nej tack!

Det var en mörk och stormig natt (ja, det var det faktiskt!), vinden ven genom bambuväggen och där innanför låg jag och vilade. Det blåste förstås rakt igenom alla de små hundratals gluggarna i väggen och det blev väldigt dragigt. Det var ingen idé att försöka sova, så jag gick en promenad. Detta hände på Gili Trawangan i Indonesien. Den lilla ön utanför Lombok, där det inte finns några asfalterade vägar, mest sand och damm som yr omkring när det är så blåsigt som de var de här dagarna i vintras. Jag hade ännu inte tagit ur mina kontaktlinser när jag tog den där promenaden. Dammet yrde in i mina ögon och något korn hamnade bakom vänster kontaktlins. Det kände jag inte just då, men blev sjukt varse om det när jag plockade ur linserna för att sova! Aj, det gjorde fruktansvärt ont!!! På natten vaknade jag med en smärta som var absolut den värsta jag varit med om (nej, bebisen ligger fortfarande och myser i min mage, på tal om det...). I tre dagar blev jag sängliggandes i ett mörkt rum...