Nu är det jul. Igen. Fast det var ett tag sedan... Sist jag firade jul var... hm... I Ockelbo, måste det ha varit. Tiden går fort och jag minns inte ens när det firandet var. Fyra år sen? Fem? Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont. Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas.. . ...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund! Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla in...
Du är ju leeeeeeeeedig!!
SvaraRaderaHaha! Den var bra :)
SvaraRaderaPerra Calling.
SvaraRaderaDet som du berättar uppträderer ibland som syndrom innom arbetsliv liksom i familjen.
Vi måste då lyfta oss ovan problemen och se ner på vårt liv ovanifrån i en annan dimmension för att kunna fatta bra beslut liksom hålla familjen intakt.
Karin starta nu Helikoptern och se situationen from ovan och du fixar detta super bagus.
Terima kasih Perra! Ska ta till mig rådet - bara jag får SOVA en stund och vila huvudet! :) Om några veckor börjar lilla killen med stora lungorna och den outtömliga energidepån (kan han inte dela med sig??!) på dagis några timmar i veckan. Då ska jag nog få en chans att ladda batterierna till helikoptern.
SvaraRadera