Fortsätt till huvudinnehåll

Den sopiga lagen

Mitt barn är på dagis fem timmar åt gången, tre dagar i veckan. På dessa timmar är det meningen att man som arbetssökande ska söka jobb och jag vill ju inget hellre än att snart kunna jobba igen!


Men i praktiken fungerar inte arbetssökandet ALLS på några ynka timmar i veckan, speciellt inte när man som jag är ensam förälder och inte har mor- och farföräldrar eller annan släkt som finns tillgängliga för hjälp.
(L, jag är dig evigt tacksam!)


Är man som jag ensamförälder borde man ha rätt till betydligt fler dagistimmar. Förutom att jag ska hinna finna vägar till att säkra min lilla familjs framtid, ska jag även fixa annat som inte funkar då barnet är hemma: tandläkare/doktor/frisör/övriga möten/tvätta/handla/städa och så vidare. I bästa fall även hinna duscha och rota reda på ett par hela kläder - numera sönderfallande, då jag inte kunnat handla kläder sen... ja, låt se... jag var i Bangkok för två år sen. Dom kläderna är inte med till Sverige by the way. Senast jag förärade frisören med ett besök var för ett år sen.


I Umeå har arbetssökande föräldrar rätt att ha sina barn på förskola på heltid. Det låter ju betydligt mer rimligt eftersom lagen om arbetslöshetsförsäkringen kräver att man ska söka jobb på heltid.
I Uppsala har man rätt till 20 timmar.
I Stockholmsområdet finns det ett flertal kommuner som erbjuder 30 timmar.


Som det är nu, innebär det att man går arbetslös längre tid än om man hade fått gett krut på att verkligen få söka jobb!

Kommentarer

  1. Tweetade ditt inlägg, tror fler är intresserade av att något görs åt situationen för ensamstående föräldrar!

    SvaraRadera
  2. Låter himla jobbigt:( Vet hur väl man behöver den där egentiden. Läste att Hammarö var på G att höja gränsen till 20 timmar/vecka, så det kanske kommer till Karlstad med?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

Ont, det gör ont

Värkarna kommer och går och jag börjar förstå att nattens alla värkar inte var nån garanti för att bebisen skulle nedkomma med den snabbhet som värkarna antydde. Dagen har fortgått med mer eller mindre regelbundna värkar, men tyvärr alltför långt emellan för att det är någon idé att uppsöka BB. Istället ligger jag hemma och svullar äppelpaj och grädde och läser böcker. Det gäller att passa på!

Gotland by spring