Fortsätt till huvudinnehåll

Den sopiga lagen

Mitt barn är på dagis fem timmar åt gången, tre dagar i veckan. På dessa timmar är det meningen att man som arbetssökande ska söka jobb och jag vill ju inget hellre än att snart kunna jobba igen!


Men i praktiken fungerar inte arbetssökandet ALLS på några ynka timmar i veckan, speciellt inte när man som jag är ensam förälder och inte har mor- och farföräldrar eller annan släkt som finns tillgängliga för hjälp.
(L, jag är dig evigt tacksam!)


Är man som jag ensamförälder borde man ha rätt till betydligt fler dagistimmar. Förutom att jag ska hinna finna vägar till att säkra min lilla familjs framtid, ska jag även fixa annat som inte funkar då barnet är hemma: tandläkare/doktor/frisör/övriga möten/tvätta/handla/städa och så vidare. I bästa fall även hinna duscha och rota reda på ett par hela kläder - numera sönderfallande, då jag inte kunnat handla kläder sen... ja, låt se... jag var i Bangkok för två år sen. Dom kläderna är inte med till Sverige by the way. Senast jag förärade frisören med ett besök var för ett år sen.


I Umeå har arbetssökande föräldrar rätt att ha sina barn på förskola på heltid. Det låter ju betydligt mer rimligt eftersom lagen om arbetslöshetsförsäkringen kräver att man ska söka jobb på heltid.
I Uppsala har man rätt till 20 timmar.
I Stockholmsområdet finns det ett flertal kommuner som erbjuder 30 timmar.


Som det är nu, innebär det att man går arbetslös längre tid än om man hade fått gett krut på att verkligen få söka jobb!

Kommentarer

  1. Tweetade ditt inlägg, tror fler är intresserade av att något görs åt situationen för ensamstående föräldrar!

    SvaraRadera
  2. Låter himla jobbigt:( Vet hur väl man behöver den där egentiden. Läste att Hammarö var på G att höja gränsen till 20 timmar/vecka, så det kanske kommer till Karlstad med?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...