Fortsätt till huvudinnehåll

Uppgivet

En tokskrikande unge som vägrar sova och vägrar låta mig lämna rummet. Försöker jag, blir han så panikslagen att han kräks ner hela sängen.
När ska jag få äta och sova idag, tro?
Och varför denna panik hos honom? Ibland önskar man att det fanns en handledare, ett facit eller vad som helst för att veta vad man gör för fel.

Kommentarer

  1. Sannolikt en utvecklingsfas. Bara att härda ut och tänka att a-l-l-t med barn går i perioder. Från ena dagen till den andra ändras förutsättningar och rutiner.

    Måste han sova då? Vår lilla har av och till låtit bli att sova middag sedan hon var drygt ett år.

    SvaraRadera
  2. Det måste varit något speciellt igår som jag inte kunde förstå. Han fick komma upp, hulkade bra länge och sen jag honom i paraplysulkyn i badrummet medan jag borstade tänderna. Då somnade han :) Detta var på kvällen.
    Oj, har hon orkat hålla sig vaken hela dagen utan sömn när hon var så liten? Det skulle Jason inte orka. På dagarna vill han gärna sova åtminstone en gång.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

God jul!

Nu är det jul. Igen. Fast det var ett tag sedan... Sist jag firade jul var... hm... I Ockelbo, måste det ha varit. Tiden går fort och jag minns inte ens när det firandet var. Fyra år sen? Fem? Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont. Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas.. . ...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund! Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla in...

En ruggans god rabarberpaj!

Här sitter Barbamamma under korkeken (förtäckt till ett äppelträd i detta fall. Korkeken, alltså.) och funderar på om hon ska dela med sig av ett recept på sin blogg om en ruskigt god rabarberpaj som hon nyss gjorde - och åt upp. Med god hjälp av sin far skall tilläggas! Efterrätter byggde inte denna kropp, så var inte orolig att ni kommer att vältra er som Barbamamma i solstolen i sommar, efter att intagit denna ljuvliga paj. Ät, njut och förträng det dåliga samvetet när ni vispar grädden som ska serveras till. Skulle väl lagt ut en bild på hur pajen såg ut, men den är redan uppäten. Tillagning, 6-8 bitar Pajdeg 2 dl vetemjöl 1 msk vaniljsocker 100 g smör eller margarin Blanda vetemjöl och vaniljsocker. Dela fettet i mindre bitar och blanda ned i mjölblandningen. Arbeta ihop till en deg. Låt gärna degen vila i kylskåp ett tag så att den blir lättare att kavla ut. Denna pajdeg passar till en form som är ca 20-24 cm i diameter. Förgrädda pajskalet på 200 grader i 10-1...