Fortsätt till huvudinnehåll

Uppgivet

En tokskrikande unge som vägrar sova och vägrar låta mig lämna rummet. Försöker jag, blir han så panikslagen att han kräks ner hela sängen.
När ska jag få äta och sova idag, tro?
Och varför denna panik hos honom? Ibland önskar man att det fanns en handledare, ett facit eller vad som helst för att veta vad man gör för fel.

Kommentarer

  1. Sannolikt en utvecklingsfas. Bara att härda ut och tänka att a-l-l-t med barn går i perioder. Från ena dagen till den andra ändras förutsättningar och rutiner.

    Måste han sova då? Vår lilla har av och till låtit bli att sova middag sedan hon var drygt ett år.

    SvaraRadera
  2. Det måste varit något speciellt igår som jag inte kunde förstå. Han fick komma upp, hulkade bra länge och sen jag honom i paraplysulkyn i badrummet medan jag borstade tänderna. Då somnade han :) Detta var på kvällen.
    Oj, har hon orkat hålla sig vaken hela dagen utan sömn när hon var så liten? Det skulle Jason inte orka. På dagarna vill han gärna sova åtminstone en gång.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa