Fortsätt till huvudinnehåll

Inskolningsvecka och busshelg

På "kontoret".

Imorgon är det dags för vecka nummer två på dagisinskolningen. Det är nu det börjar "bli allvar". Tiderna på dagis ökas på och sonen och jag ska skiljas längre och längre stunder. När vi är klara kommer det att vara 15 timmar per vecka - det är väl lite jämfört med de som har arbetande föräldrar, men ack så viktiga timmar för mig. Det är timmar då jag måste säkra vår framtid.
Jag tror det är viktigt även för honom att vara på dagis. Egentligen är  jag inte helt övertygad, då han nu är inne i en stark mammafas och därför extra svårt att "överge" honom. Men förskolepedagogerna är duktiga och med trygg hand överlämnar jag honom till timmar som kommer att vara positiva för hans utveckling.

Den första "skilsmässan" skedde i fredags. Under en halvtimme skulle han vara själv med dessa relativt främmande människor på dagis. Min lille tuffe kille hade letat efter mig då jag gick, men höll ändå god min och sökte trygghet hos en av pedagogerna och en bok och for inte längre omkring som en visp som då jag varit närvarande.
Jag möttes av en tårhav då jag intog hans synfält igen! Va, blev han så ledsen av att se mig igen???
Nä, det var tydligen gråt av ren lättnad, förklarade man för mig. Puh... eller... Det var ju inte kul att se honom så ledsen men skönt att han faktiskt hade saknat mig. Jag kan liksom inte urskilja det i vardagen då vi ju aldrig är längre än fem meter ifrån varandra.


Sonen och jag har olika uppfattningar om bussarna i stan, som ni vet, men vad gör man inte för sitt barn. Vi åkte gamla veteranbussar och hade en allmän trevlig lördageftermiddag (medges!) vid bussgaragen.

En tur med veteranbuss från 1967...

...hoppborg...

...provsitta bussäten med säkerhetsbälten...

...och framförallt KÖRA bussen! Då kan en dag inte bli mycket bätte!


Etiketter:

Kommentarer

  1. Bina28 augusti 2011 kl. 22:05

    Barn har inget behov av att vara utan sina anknytningspersoner de första tre åren om det inte är en dålig anknytning. Så om du kan så strunta i det där med förskola, det är inte något små barn har behov av. Att träffa andra vuxna och barn - absolut, men inte utan sina anknytningspersoner. Men ibland finns det inget annat val och då överlever de ju det och anpassar sig efter situationen, sådana är ju barn. På gott och ont.

    SvaraRadera
  2. Anonym21 oktober 2011 kl. 19:05

    Hej Karin.
    Vore himla trevligt om du ville höra av dig till "pannbiffen".

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...
6 kommentarer
Läs mer

God jul!

Nu är det jul. Igen. Fast det var ett tag sedan... Sist jag firade jul var... hm... I Ockelbo, måste det ha varit. Tiden går fort och jag minns inte ens när det firandet var. Fyra år sen? Fem? Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont. Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas.. . ...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund! Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla in...
Skicka en kommentar
Läs mer

En ruggans god rabarberpaj!

Här sitter Barbamamma under korkeken (förtäckt till ett äppelträd i detta fall. Korkeken, alltså.) och funderar på om hon ska dela med sig av ett recept på sin blogg om en ruskigt god rabarberpaj som hon nyss gjorde - och åt upp. Med god hjälp av sin far skall tilläggas! Efterrätter byggde inte denna kropp, så var inte orolig att ni kommer att vältra er som Barbamamma i solstolen i sommar, efter att intagit denna ljuvliga paj. Ät, njut och förträng det dåliga samvetet när ni vispar grädden som ska serveras till. Skulle väl lagt ut en bild på hur pajen såg ut, men den är redan uppäten. Tillagning, 6-8 bitar Pajdeg 2 dl vetemjöl 1 msk vaniljsocker 100 g smör eller margarin Blanda vetemjöl och vaniljsocker. Dela fettet i mindre bitar och blanda ned i mjölblandningen. Arbeta ihop till en deg. Låt gärna degen vila i kylskåp ett tag så att den blir lättare att kavla ut. Denna pajdeg passar till en form som är ca 20-24 cm i diameter. Förgrädda pajskalet på 200 grader i 10-1...
En kommentar
Läs mer