Fortsätt till huvudinnehåll

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen.

Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge.

Hej då huset och trädgården.
Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe! 
Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren.
Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås.

Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus. Där bodde jag mina sista två månader på graviditeten. Där bodde min son hans första tre månader.

Minnena och känslorna är många från ett ställe som alltid funnits där... Lukterna... lugnet... den totala harmonin...

Om en vecka finns det inte längre. Inte för familjen som alltid funnits där för det.

Huset kommer nu att leva ett annat liv, med främmande människor. En epok är över. 


Hej då, kära Vänge.


Etiketter:

Kommentarer

  1. Z6 augusti 2011 kl. 23:17

    Varför säljs huset?

    SvaraRadera
  2. Kay7 augusti 2011 kl. 08:00

    Pappa flyttar till Värmland och ingen har möjlighet att ta hand om huset :(

    SvaraRadera
  3. Helen7 augusti 2011 kl. 19:36

    Nemen ska ni sälja huset, vad tråkigt .
    Farfar och farmors gener får vi hoppas att vi har . Krut i dom ådrorna :)
    Jättefina bilder . Vad hade du för vagn ?
    Jag ska få en liten i slutet av februari / mars så den är inte så stor ännu, även om jag börjar bli det :)
    Ha det bra och krama om sötisen från mig

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...
6 kommentarer
Läs mer

God jul!

Nu är det jul. Igen. Fast det var ett tag sedan... Sist jag firade jul var... hm... I Ockelbo, måste det ha varit. Tiden går fort och jag minns inte ens när det firandet var. Fyra år sen? Fem? Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont. Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas.. . ...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund! Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla in...
Skicka en kommentar
Läs mer

Ont, det gör ont

Värkarna kommer och går och jag börjar förstå att nattens alla värkar inte var nån garanti för att bebisen skulle nedkomma med den snabbhet som värkarna antydde. Dagen har fortgått med mer eller mindre regelbundna värkar, men tyvärr alltför långt emellan för att det är någon idé att uppsöka BB. Istället ligger jag hemma och svullar äppelpaj och grädde och läser böcker. Det gäller att passa på!
4 kommentarer
Läs mer