Fortsätt till huvudinnehåll

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen.

Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge.

Hej då huset och trädgården.
Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe! 
Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren.
Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås.

Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus. Där bodde jag mina sista två månader på graviditeten. Där bodde min son hans första tre månader.

Minnena och känslorna är många från ett ställe som alltid funnits där... Lukterna... lugnet... den totala harmonin...

Om en vecka finns det inte längre. Inte för familjen som alltid funnits där för det.

Huset kommer nu att leva ett annat liv, med främmande människor. En epok är över. 


Hej då, kära Vänge.


Etiketter:

Kommentarer

  1. Z6 augusti 2011 kl. 23:17

    Varför säljs huset?

    SvaraRadera
  2. Kay7 augusti 2011 kl. 08:00

    Pappa flyttar till Värmland och ingen har möjlighet att ta hand om huset :(

    SvaraRadera
  3. Helen7 augusti 2011 kl. 19:36

    Nemen ska ni sälja huset, vad tråkigt .
    Farfar och farmors gener får vi hoppas att vi har . Krut i dom ådrorna :)
    Jättefina bilder . Vad hade du för vagn ?
    Jag ska få en liten i slutet av februari / mars så den är inte så stor ännu, även om jag börjar bli det :)
    Ha det bra och krama om sötisen från mig

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.
2 kommentarer
Läs mer

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!
7 kommentarer
Läs mer

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa
2 kommentarer
Läs mer