Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo.
Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från Utøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig.
Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande!
Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!
Men hey vad du bloggar nuförtiden då!
SvaraRaderaKvällens händelser får mig mer sorgsen än arg och än mer övertygad om att onda gärningar bäst bemöts genom att aldrig sluta kämpa för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar oavsett om det är terrordåd i en nation eller brott i nära relationer det handlar om.
Japp, jag har fått upp farten igen :)
SvaraRaderaVisst ska man kämpa för mänskliga rättigheter och demokrati - globalt och lokalt. Men en idiot är idiot, och få av dom ändrar på sig för att vi med humana värderingar säger att det det säger och tänker är fel. Enligt idioten är ju dennes värdering rätt.
Jag hyser ingen empati hos dessa idioter what so ever.
Fast om bara en ändrar på sig för att vi andra står upp för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, då är ju det värt allt. Tycker jag.
SvaraRaderaVisst, men skulle du ge Idioten i Norge en chans? Han har förverkat sina chanser för tid och evighet. Ändrar han på sig är varken jag eller föräldrarna till dem som mist sina barn av hans galenskap intresserade av det. Han kommer aldrig att bidra till en bättre värld även om han ändrar på sig.
SvaraRaderaALLA är värda en andra chans, kanske till och med en tredje (fast det är mer tveksamt). Tänk om det var din son som gjort det här.
SvaraRaderaJag är stolt att jag lever i ett samhälle som ger människor möjlighet att få en andra chans, som ger människor möjlighet att få ångra sig och ändra sig. Sen är det upp till var och en att ta vara på den chansen.
Skulle min barn dödat över 90 människor får han räkna med konsekvenser och absolut inte ha min sympati! Hur skulle jag kunna förstå en sån handling??
SvaraRaderaKäre vän, jag vet att du har ett stort hjärta och ger en andra chans när de visar sig värda det. Kanske ångrar sig den här mannen med tiden, men som sagt: skulle han komma i min väg skulle jag förkasta honom. HUR ska man kunna lita på en människa som gjort en sån här sak? Det kanske är hos mig felet ligger som inte kan ge denna en chans till, men de är ren självbefarelsedrift som får mig att inte göra det.
Intressant diskussion det här :)
Men att ge någon en andra chans handlar ju varken om att förstå en handling, känna sympati eller avsaknad av konsekvenser.
SvaraRaderaOm det var någon av mina barn skulle jag förkasta handlingen, men aldrig dem. De skulle fortfarande ha min kärlek och jag skulle erbjuda dem mitt stöd.
Att ge någon en andra chans gör man ju bara innan man vet om den förtjänar det eller ej, det är ju det som är grejen, att ge någon en andra chans utan att veta om personen går att lita på eller inte.
Och det är såklart inte den som blivit utsatt eller drabbad som ska ge en sådan person en andra chans, utan andra runtomkring; psykologer, kriminalvård, rättsväsende, behandlare, hyresvärdar, arbetsgivare o.s.v.