Fortsätt till huvudinnehåll

Överfarter


Kapten och styrman på färjan mellan Lombok och Bali.
Visby-Nynäshamn onsdag morgon:
Vågorna är inte lika livliga mellan Gotland och fastlandet som mellan Bali och Lombok. Det beror på att mellan de sistnämnda öarna får vågorna skjuts mellan två stora hav och de små, gamla rostiga färjorna kämpar tappert upp och ner över vågtoppar och -dalar. Oftast ser det förrädiskt lugnt ut, men vågorna är större än man tror, vilket man även kan konstatera vid avstigning då motorcyklar, bilar, hönor och annat som befunnit sig på lastdäck är dyngsura.
Nångång var det så outhärdligt läskigt att jag sökte skydd uppe hos kaptenen och hans styrbesättning. ”Om inte de är oroliga är vi inte på väg att kantra”, resonerade jag och lugnade ner mig lite när jag såg deras glada, obekymrade ansikten medan de serverade mig kaffe som jag sen försökte pricka till munnen utan att spilla alltför mycket, medan vi skumpade vidare mot Bali.
Men nu sitter jag istället på en stor, fin, modern färja på väg över till fastlandet i ”trygga” Sverige. Jag har – än så länge – inga funderingar på att söka skydd hos denna båts kapten. Östersjön bjuder endast på sövande vågor som gungar passagerarna till sömns. Jag reflekterar över att båtfärden symboliserar landet - Sverige: dämpat, lugnt och tyst (nåväl, sommarturisterna lyser ännu med sin frånvaro); Indonesien: livligt, ljudligt och glatt.
När min pappa var liten/ungdom var Gotlandsfärjorna betydligt enklare. Hytter fanns det några, men var oftast upptagna. Istället fick man plats i lastutrymmet hos kor, grisar och annat kreatur och där fick man sen bädda plats på halmbalar. Resan tog 8 timmar (mot dagens 3,5 timmar). De få bilarna som skulle med vinschades ombord.
På mina överresor som barn till sommarens gotlandssemestrar, byggde familjen ”bo” på däck där vi sen åt och sov på handdukar, bland kylväskor och under filtar, jackor och paraplyer. En övning inför vad som sedan skulle komma vänta på Gotlands blåsiga stränder kanske? Nu gick båtarna lite snabbare (5 timmars överfart från Nynäshamn om jag inte minns fel).

Nynäshamn-Visby onsdag lunch:
Besöket på fastlandet varade i 40 minuter. Det räckte för att hinna fika, hämta barnvagn och -säng samt få instruktioner i barnvagnens tekniska funktioner (hjälp, inte visste jag att en barnvagn var så avancerad!).
Tiden räckte KNAPPT, bör kanske tilläggas. Incheckningen var stängd när jag återvände till båten, men med lite oemotståndlig charm från barnvagnsleverantören blev jag på nåder ombordsläppt och hann knappt få in fötterna genom dörrarna innan man kastade loss!

Kommentarer

  1. Bild på barnvagnen tack! Vill ju se vad du valde till slut!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...