Fortsätt till huvudinnehåll

Överfarter


Kapten och styrman på färjan mellan Lombok och Bali.
Visby-Nynäshamn onsdag morgon:
Vågorna är inte lika livliga mellan Gotland och fastlandet som mellan Bali och Lombok. Det beror på att mellan de sistnämnda öarna får vågorna skjuts mellan två stora hav och de små, gamla rostiga färjorna kämpar tappert upp och ner över vågtoppar och -dalar. Oftast ser det förrädiskt lugnt ut, men vågorna är större än man tror, vilket man även kan konstatera vid avstigning då motorcyklar, bilar, hönor och annat som befunnit sig på lastdäck är dyngsura.
Nångång var det så outhärdligt läskigt att jag sökte skydd uppe hos kaptenen och hans styrbesättning. ”Om inte de är oroliga är vi inte på väg att kantra”, resonerade jag och lugnade ner mig lite när jag såg deras glada, obekymrade ansikten medan de serverade mig kaffe som jag sen försökte pricka till munnen utan att spilla alltför mycket, medan vi skumpade vidare mot Bali.
Men nu sitter jag istället på en stor, fin, modern färja på väg över till fastlandet i ”trygga” Sverige. Jag har – än så länge – inga funderingar på att söka skydd hos denna båts kapten. Östersjön bjuder endast på sövande vågor som gungar passagerarna till sömns. Jag reflekterar över att båtfärden symboliserar landet - Sverige: dämpat, lugnt och tyst (nåväl, sommarturisterna lyser ännu med sin frånvaro); Indonesien: livligt, ljudligt och glatt.
När min pappa var liten/ungdom var Gotlandsfärjorna betydligt enklare. Hytter fanns det några, men var oftast upptagna. Istället fick man plats i lastutrymmet hos kor, grisar och annat kreatur och där fick man sen bädda plats på halmbalar. Resan tog 8 timmar (mot dagens 3,5 timmar). De få bilarna som skulle med vinschades ombord.
På mina överresor som barn till sommarens gotlandssemestrar, byggde familjen ”bo” på däck där vi sen åt och sov på handdukar, bland kylväskor och under filtar, jackor och paraplyer. En övning inför vad som sedan skulle komma vänta på Gotlands blåsiga stränder kanske? Nu gick båtarna lite snabbare (5 timmars överfart från Nynäshamn om jag inte minns fel).

Nynäshamn-Visby onsdag lunch:
Besöket på fastlandet varade i 40 minuter. Det räckte för att hinna fika, hämta barnvagn och -säng samt få instruktioner i barnvagnens tekniska funktioner (hjälp, inte visste jag att en barnvagn var så avancerad!).
Tiden räckte KNAPPT, bör kanske tilläggas. Incheckningen var stängd när jag återvände till båten, men med lite oemotståndlig charm från barnvagnsleverantören blev jag på nåder ombordsläppt och hann knappt få in fötterna genom dörrarna innan man kastade loss!

Kommentarer

  1. Bild på barnvagnen tack! Vill ju se vad du valde till slut!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa