Fortsätt till huvudinnehåll

Överfarter


Kapten och styrman på färjan mellan Lombok och Bali.
Visby-Nynäshamn onsdag morgon:
Vågorna är inte lika livliga mellan Gotland och fastlandet som mellan Bali och Lombok. Det beror på att mellan de sistnämnda öarna får vågorna skjuts mellan två stora hav och de små, gamla rostiga färjorna kämpar tappert upp och ner över vågtoppar och -dalar. Oftast ser det förrädiskt lugnt ut, men vågorna är större än man tror, vilket man även kan konstatera vid avstigning då motorcyklar, bilar, hönor och annat som befunnit sig på lastdäck är dyngsura.
Nångång var det så outhärdligt läskigt att jag sökte skydd uppe hos kaptenen och hans styrbesättning. ”Om inte de är oroliga är vi inte på väg att kantra”, resonerade jag och lugnade ner mig lite när jag såg deras glada, obekymrade ansikten medan de serverade mig kaffe som jag sen försökte pricka till munnen utan att spilla alltför mycket, medan vi skumpade vidare mot Bali.
Men nu sitter jag istället på en stor, fin, modern färja på väg över till fastlandet i ”trygga” Sverige. Jag har – än så länge – inga funderingar på att söka skydd hos denna båts kapten. Östersjön bjuder endast på sövande vågor som gungar passagerarna till sömns. Jag reflekterar över att båtfärden symboliserar landet - Sverige: dämpat, lugnt och tyst (nåväl, sommarturisterna lyser ännu med sin frånvaro); Indonesien: livligt, ljudligt och glatt.
När min pappa var liten/ungdom var Gotlandsfärjorna betydligt enklare. Hytter fanns det några, men var oftast upptagna. Istället fick man plats i lastutrymmet hos kor, grisar och annat kreatur och där fick man sen bädda plats på halmbalar. Resan tog 8 timmar (mot dagens 3,5 timmar). De få bilarna som skulle med vinschades ombord.
På mina överresor som barn till sommarens gotlandssemestrar, byggde familjen ”bo” på däck där vi sen åt och sov på handdukar, bland kylväskor och under filtar, jackor och paraplyer. En övning inför vad som sedan skulle komma vänta på Gotlands blåsiga stränder kanske? Nu gick båtarna lite snabbare (5 timmars överfart från Nynäshamn om jag inte minns fel).

Nynäshamn-Visby onsdag lunch:
Besöket på fastlandet varade i 40 minuter. Det räckte för att hinna fika, hämta barnvagn och -säng samt få instruktioner i barnvagnens tekniska funktioner (hjälp, inte visste jag att en barnvagn var så avancerad!).
Tiden räckte KNAPPT, bör kanske tilläggas. Incheckningen var stängd när jag återvände till båten, men med lite oemotståndlig charm från barnvagnsleverantören blev jag på nåder ombordsläppt och hann knappt få in fötterna genom dörrarna innan man kastade loss!

Kommentarer

  1. Bild på barnvagnen tack! Vill ju se vad du valde till slut!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

God jul!

Nu är det jul. Igen. Fast det var ett tag sedan... Sist jag firade jul var... hm... I Ockelbo, måste det ha varit. Tiden går fort och jag minns inte ens när det firandet var. Fyra år sen? Fem? Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont. Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas.. . ...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund! Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla in...

En ruggans god rabarberpaj!

Här sitter Barbamamma under korkeken (förtäckt till ett äppelträd i detta fall. Korkeken, alltså.) och funderar på om hon ska dela med sig av ett recept på sin blogg om en ruskigt god rabarberpaj som hon nyss gjorde - och åt upp. Med god hjälp av sin far skall tilläggas! Efterrätter byggde inte denna kropp, så var inte orolig att ni kommer att vältra er som Barbamamma i solstolen i sommar, efter att intagit denna ljuvliga paj. Ät, njut och förträng det dåliga samvetet när ni vispar grädden som ska serveras till. Skulle väl lagt ut en bild på hur pajen såg ut, men den är redan uppäten. Tillagning, 6-8 bitar Pajdeg 2 dl vetemjöl 1 msk vaniljsocker 100 g smör eller margarin Blanda vetemjöl och vaniljsocker. Dela fettet i mindre bitar och blanda ned i mjölblandningen. Arbeta ihop till en deg. Låt gärna degen vila i kylskåp ett tag så att den blir lättare att kavla ut. Denna pajdeg passar till en form som är ca 20-24 cm i diameter. Förgrädda pajskalet på 200 grader i 10-1...