Tystnad - en lyxvara

Nu har vi mellanlandat hemma för en "dagspaus" efter att varit ut till pappa/morfar och tagit en promenad i hans omgivningar. Han har bara en litet skogsstråk mellan sitt hem och Vänern och vi brukar ta en promenad ner till hamnen när vi är där och hälsar på. Så även idag. Jag älskar att vara ute på ön och försöker själv hitta en bostad där igen. Jag har ju bott tio år på ön tidigare i mitt liv och vet att det är ett fantastiskt bra ställe att bo på. Framför allt för att det är närmare till naturen och tystnaden.

Läser en artikel om ljudstress, hur fler och fler svenskar söker tystnad så snart man har en chans. Enligt Socialstyrelsen störs 800 000 svenskar av samhällets ökande buller och trenden har blivit att söka tystnad. Fler och fler frisörer, hudterapeuter och massörer berättar att det allt oftare kommer kunder som inte vill prata under behandlingen. Vi bokar tysta avdelningar på tåg (20 nya tåg med tysta kupéer kommer att gå i trafik fr.o.m. i vår eftersom de tysta avdelningarna ofta är fullbokade). Vi söker pauser där man slipper babbel och brus. Och vi åker på retreat för att slippa vardagens brusande vägg.

Konstaterar efter att läst artikeln att jag nog också är ljudstressad. Tystnaden är nämligen den lyx som jag unnar mig så fort jag får en chans. Till exempel är jag aldrig ute med sonen sovandes i barnvagnen; han får alltid sova middag hemma eftersom det innebär ett par timmars ljudpaus, både för mig och honom. För ett barn är det är minst lika viktigt att mellan varven få vara i en ljudlös miljö!

Jag stänger av eventuell radio som står på och pysslar runt i min "bomullsvärld" medan han sover, vilar mina öron och fyller på energi i tystnaden.