Fortsätt till huvudinnehåll

Internationella humanitetsdagen

Verkligen nödvändigt?
I morgon ska vi uppmärksamma kvinnans ojämlikhet och kvinnors situation genom det vi kallar Internationella kvinnodagen. Flickors och kvinnors utsatthet för våld, diskriminering och exploatering, rätten att flickor får gå i skola och få en starkare ställning i samhället och rätt till jämställd lön är mycket allvarliga och viktiga frågor - inget snack om den saken! Problemen är djupt rotade och speciellt i länder där fattigdom och kulturella värderingar hindrar kvinnorna att frigöra sig från männens makt.


Och så finns det manliga problem såsom raslagar, mäns rätt att få skiljas från kvinnan de tvingats gifta sig med (ja, i vissa kulturer är det så), pappors rätt att få träffa sina barn, diskriminering i olika former osv.


Alltså, ni ser vart jag vill komma... Det handlar alltså inte om att uppmärksamma just kvinnors problem på en speciell "kvinnodag". Överallt pågår orättvisor, diskriminering, våld och så vidare. Att lyfta fram enbart kvinnors problem förstärker bara män och kvinnors skillnad. Varför ska kvinnor ta på sig offerkappan och stå med näven knuten i luften och hojta? Nog är det väl ändå frågor om humanitet och mänskliga rättigheter?! "Internationella mänsklighets-/humanitetsdagen" torde vara den korrekta benämningen på en dag man vill uppmärksamma kvinnors - och mäns! - utsatthet i samhället. Om man nu överhuvudtaget måste specificera en speciell dag att påminna folk om något. 
Kanelbullen syns väl till fler dagar än just på Kanelbullens dag?


(P.S. Ser ni också vissa understrukna ord i detta inlägg där en annons poppar upp om ni för pilen över ordet? Jag vet tyvärr inte varför det blir så - inget jag har gjort medvetet eftersom det är väldigt irriterande!)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

Ont, det gör ont

Värkarna kommer och går och jag börjar förstå att nattens alla värkar inte var nån garanti för att bebisen skulle nedkomma med den snabbhet som värkarna antydde. Dagen har fortgått med mer eller mindre regelbundna värkar, men tyvärr alltför långt emellan för att det är någon idé att uppsöka BB. Istället ligger jag hemma och svullar äppelpaj och grädde och läser böcker. Det gäller att passa på!

Gotland by spring