Fortsätt till huvudinnehåll

Internationella humanitetsdagen

Verkligen nödvändigt?
I morgon ska vi uppmärksamma kvinnans ojämlikhet och kvinnors situation genom det vi kallar Internationella kvinnodagen. Flickors och kvinnors utsatthet för våld, diskriminering och exploatering, rätten att flickor får gå i skola och få en starkare ställning i samhället och rätt till jämställd lön är mycket allvarliga och viktiga frågor - inget snack om den saken! Problemen är djupt rotade och speciellt i länder där fattigdom och kulturella värderingar hindrar kvinnorna att frigöra sig från männens makt.


Och så finns det manliga problem såsom raslagar, mäns rätt att få skiljas från kvinnan de tvingats gifta sig med (ja, i vissa kulturer är det så), pappors rätt att få träffa sina barn, diskriminering i olika former osv.


Alltså, ni ser vart jag vill komma... Det handlar alltså inte om att uppmärksamma just kvinnors problem på en speciell "kvinnodag". Överallt pågår orättvisor, diskriminering, våld och så vidare. Att lyfta fram enbart kvinnors problem förstärker bara män och kvinnors skillnad. Varför ska kvinnor ta på sig offerkappan och stå med näven knuten i luften och hojta? Nog är det väl ändå frågor om humanitet och mänskliga rättigheter?! "Internationella mänsklighets-/humanitetsdagen" torde vara den korrekta benämningen på en dag man vill uppmärksamma kvinnors - och mäns! - utsatthet i samhället. Om man nu överhuvudtaget måste specificera en speciell dag att påminna folk om något. 
Kanelbullen syns väl till fler dagar än just på Kanelbullens dag?


(P.S. Ser ni också vissa understrukna ord i detta inlägg där en annons poppar upp om ni för pilen över ordet? Jag vet tyvärr inte varför det blir så - inget jag har gjort medvetet eftersom det är väldigt irriterande!)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...

Ögoninfektion - nej tack!

Det var en mörk och stormig natt (ja, det var det faktiskt!), vinden ven genom bambuväggen och där innanför låg jag och vilade. Det blåste förstås rakt igenom alla de små hundratals gluggarna i väggen och det blev väldigt dragigt. Det var ingen idé att försöka sova, så jag gick en promenad. Detta hände på Gili Trawangan i Indonesien. Den lilla ön utanför Lombok, där det inte finns några asfalterade vägar, mest sand och damm som yr omkring när det är så blåsigt som de var de här dagarna i vintras. Jag hade ännu inte tagit ur mina kontaktlinser när jag tog den där promenaden. Dammet yrde in i mina ögon och något korn hamnade bakom vänster kontaktlins. Det kände jag inte just då, men blev sjukt varse om det när jag plockade ur linserna för att sova! Aj, det gjorde fruktansvärt ont!!! På natten vaknade jag med en smärta som var absolut den värsta jag varit med om (nej, bebisen ligger fortfarande och myser i min mage, på tal om det...). I tre dagar blev jag sängliggandes i ett mörkt rum...