Fortsätt till huvudinnehåll

Internationella humanitetsdagen

Verkligen nödvändigt?
I morgon ska vi uppmärksamma kvinnans ojämlikhet och kvinnors situation genom det vi kallar Internationella kvinnodagen. Flickors och kvinnors utsatthet för våld, diskriminering och exploatering, rätten att flickor får gå i skola och få en starkare ställning i samhället och rätt till jämställd lön är mycket allvarliga och viktiga frågor - inget snack om den saken! Problemen är djupt rotade och speciellt i länder där fattigdom och kulturella värderingar hindrar kvinnorna att frigöra sig från männens makt.


Och så finns det manliga problem såsom raslagar, mäns rätt att få skiljas från kvinnan de tvingats gifta sig med (ja, i vissa kulturer är det så), pappors rätt att få träffa sina barn, diskriminering i olika former osv.


Alltså, ni ser vart jag vill komma... Det handlar alltså inte om att uppmärksamma just kvinnors problem på en speciell "kvinnodag". Överallt pågår orättvisor, diskriminering, våld och så vidare. Att lyfta fram enbart kvinnors problem förstärker bara män och kvinnors skillnad. Varför ska kvinnor ta på sig offerkappan och stå med näven knuten i luften och hojta? Nog är det väl ändå frågor om humanitet och mänskliga rättigheter?! "Internationella mänsklighets-/humanitetsdagen" torde vara den korrekta benämningen på en dag man vill uppmärksamma kvinnors - och mäns! - utsatthet i samhället. Om man nu överhuvudtaget måste specificera en speciell dag att påminna folk om något. 
Kanelbullen syns väl till fler dagar än just på Kanelbullens dag?


(P.S. Ser ni också vissa understrukna ord i detta inlägg där en annons poppar upp om ni för pilen över ordet? Jag vet tyvärr inte varför det blir så - inget jag har gjort medvetet eftersom det är väldigt irriterande!)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa