Fortsätt till huvudinnehåll

Pest och kolera på Facebook

Gomorron!

Asså Facebook - en webbaserad mötesplats. Igen: mötesplats. Vi sprider våra budskap, små som stora spörsmål, gillar och delar.

Men varför envisas vissa med att fyrtielva gånger delge oss andra vad ska som ner i deras magar utan att fått ett endaste gillande eller någon kommentar? Lägger man inte om taktiken efter otaliga resultatlösa statusar eftersom ämnet uppenbarligen inte intresserat någon annan?
   Likaså att förbehållslöst höja sig själv till skyarna - allt för att få andras godkännande - utan att stoppa in ett stänk ironi. Ganska provocerande, faktiskt.

För min del får alla självklart skriva vad de vill. Jag kan ju helt enkelt bara slutar att prenumerera på inlägg från berörd/a och istället välja vad man hellre vill se.

P.S. Min mormor skrev dagbok om vad hon åt varje dag. Urtrist tyckte jag när jag var yngre, men nu kan jag tycka att det är lite kul att veta vad min älskade mormor tyckte om för mat. Men hur många ANDRA skulle bry sig om hennes matvanor? Eller om MINA matvanor?
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.
2 kommentarer
Läs mer

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!
7 kommentarer
Läs mer

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa
2 kommentarer
Läs mer