Fortsätt till huvudinnehåll

Pest och kolera på Facebook

Gomorron!

Asså Facebook - en webbaserad mötesplats. Igen: mötesplats. Vi sprider våra budskap, små som stora spörsmål, gillar och delar.

Men varför envisas vissa med att fyrtielva gånger delge oss andra vad ska som ner i deras magar utan att fått ett endaste gillande eller någon kommentar? Lägger man inte om taktiken efter otaliga resultatlösa statusar eftersom ämnet uppenbarligen inte intresserat någon annan?
   Likaså att förbehållslöst höja sig själv till skyarna - allt för att få andras godkännande - utan att stoppa in ett stänk ironi. Ganska provocerande, faktiskt.

För min del får alla självklart skriva vad de vill. Jag kan ju helt enkelt bara slutar att prenumerera på inlägg från berörd/a och istället välja vad man hellre vill se.

P.S. Min mormor skrev dagbok om vad hon åt varje dag. Urtrist tyckte jag när jag var yngre, men nu kan jag tycka att det är lite kul att veta vad min älskade mormor tyckte om för mat. Men hur många ANDRA skulle bry sig om hennes matvanor? Eller om MINA matvanor?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

Ont, det gör ont

Värkarna kommer och går och jag börjar förstå att nattens alla värkar inte var nån garanti för att bebisen skulle nedkomma med den snabbhet som värkarna antydde. Dagen har fortgått med mer eller mindre regelbundna värkar, men tyvärr alltför långt emellan för att det är någon idé att uppsöka BB. Istället ligger jag hemma och svullar äppelpaj och grädde och läser böcker. Det gäller att passa på!

Gotland by spring