Fortsätt till huvudinnehåll

Den lilla rymmaren

På förmiddagen tog vi en tur till en förskola i "da neighbourhood". Sonen tycker deras lekgård är toppen tack vare en friggebod som är inredd till ett lekkök med grejer att dona med. 
   Jag tycker lekgården är kanon tack vare att den är inhägnad! Det finns nämligen inte i min värld att jag skulle kunna släppa lös lilla herrn på ett obevakat område större än en skokartong  eftersom han rymmer direkt han kommer ur vagnen! Hans upptäckarglädje är enorm och han bryr sig inte om att titta efter om jag är med eller inte.
   Vi har lekplats runt hörnet hemma. Dit gick det bra att gå när han var mindre. Nu tittar han lite uttråkat på de färgglada leksakerna som står där - och sen drar han. Över gräsmattan och mot vägen går rymningsförsöket. En gång följde jag med på avstånd utan att ingripa för att se hur han tänkt sig det hela. På sina korta ben pinnade han iväg under en bro, vidare in i grannområdet där han åtminstone valde att hålla sig på en gångbana. Turen fortsatte i höghastighetsfart runt hela området med korta avbrott för att titta på något intressant på backen, för att sedan pinna vidare.


Visst är det härligt med den sprudlande upptäckarlusten! Men samtidigt skrämmande för hans ömma moder...


Fullt ös på Naturum
Vänta på mig, katten!

Ett par rejäla kängor är bra att ha när man ska rymma långt.

Rymningsförsöket rullar på.



Hej då!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

Ont, det gör ont

Värkarna kommer och går och jag börjar förstå att nattens alla värkar inte var nån garanti för att bebisen skulle nedkomma med den snabbhet som värkarna antydde. Dagen har fortgått med mer eller mindre regelbundna värkar, men tyvärr alltför långt emellan för att det är någon idé att uppsöka BB. Istället ligger jag hemma och svullar äppelpaj och grädde och läser böcker. Det gäller att passa på!

Gotland by spring