Fortsätt till huvudinnehåll

Den lilla rymmaren

På förmiddagen tog vi en tur till en förskola i "da neighbourhood". Sonen tycker deras lekgård är toppen tack vare en friggebod som är inredd till ett lekkök med grejer att dona med. 
   Jag tycker lekgården är kanon tack vare att den är inhägnad! Det finns nämligen inte i min värld att jag skulle kunna släppa lös lilla herrn på ett obevakat område större än en skokartong  eftersom han rymmer direkt han kommer ur vagnen! Hans upptäckarglädje är enorm och han bryr sig inte om att titta efter om jag är med eller inte.
   Vi har lekplats runt hörnet hemma. Dit gick det bra att gå när han var mindre. Nu tittar han lite uttråkat på de färgglada leksakerna som står där - och sen drar han. Över gräsmattan och mot vägen går rymningsförsöket. En gång följde jag med på avstånd utan att ingripa för att se hur han tänkt sig det hela. På sina korta ben pinnade han iväg under en bro, vidare in i grannområdet där han åtminstone valde att hålla sig på en gångbana. Turen fortsatte i höghastighetsfart runt hela området med korta avbrott för att titta på något intressant på backen, för att sedan pinna vidare.


Visst är det härligt med den sprudlande upptäckarlusten! Men samtidigt skrämmande för hans ömma moder...


Fullt ös på Naturum
Vänta på mig, katten!

Ett par rejäla kängor är bra att ha när man ska rymma långt.

Rymningsförsöket rullar på.



Hej då!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...