Fortsätt till huvudinnehåll

Den lilla rymmaren

På förmiddagen tog vi en tur till en förskola i "da neighbourhood". Sonen tycker deras lekgård är toppen tack vare en friggebod som är inredd till ett lekkök med grejer att dona med. 
   Jag tycker lekgården är kanon tack vare att den är inhägnad! Det finns nämligen inte i min värld att jag skulle kunna släppa lös lilla herrn på ett obevakat område större än en skokartong  eftersom han rymmer direkt han kommer ur vagnen! Hans upptäckarglädje är enorm och han bryr sig inte om att titta efter om jag är med eller inte.
   Vi har lekplats runt hörnet hemma. Dit gick det bra att gå när han var mindre. Nu tittar han lite uttråkat på de färgglada leksakerna som står där - och sen drar han. Över gräsmattan och mot vägen går rymningsförsöket. En gång följde jag med på avstånd utan att ingripa för att se hur han tänkt sig det hela. På sina korta ben pinnade han iväg under en bro, vidare in i grannområdet där han åtminstone valde att hålla sig på en gångbana. Turen fortsatte i höghastighetsfart runt hela området med korta avbrott för att titta på något intressant på backen, för att sedan pinna vidare.


Visst är det härligt med den sprudlande upptäckarlusten! Men samtidigt skrämmande för hans ömma moder...


Fullt ös på Naturum
Vänta på mig, katten!

Ett par rejäla kängor är bra att ha när man ska rymma långt.

Rymningsförsöket rullar på.



Hej då!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa