Journalisternas otjänst

Kan inte låta bli att reagera över hur naiva vi svenskar är i frågan om de fängslade svenska journalisterna i Etiopien.

   Visst är det fint att journalister vill ta reda på "sanningen", uppmärksamma orättvisor, korruption, mänskliga lidanden och så vidare. Vi svenskar är ju så rättrogna och ärliga.

   Fine!

   Men.

   De väljer att ta sig in i landet med ett gäng jihadkrigare. Vi får anta att den allmänt vedertagna resvägen via en gränskontroll hade satt käppar i hjulet för deras inresa. Således väljer killarna att gå den "tuffa" vägen och går därmed också emot Sveriges UD:s avrådan att besöka området (visst, sånt kan man inte alltid ta hänsyn till om man är en sann äventyrare och sanningssökare).

Dom åker dit och rättskarusellen drar igång och idag fick grabbarna sin dom: 11 år i ett sunkigt fängelse.

Men ser man pragmatiskt på situationen så visar Etiopien att de inte tolererar sanningssökande (eller vad nu det handlade om) där jihadkrigare dyker upp i sammanhanget och trycker därmed ner klacken rejält. Det etiopiska rättsväsendet anser att om man belönar jihad-beteende genom passivitet eller halvmesyrer kommer man att bjuda in mer av det.

Jag undrar hur de här killarna banade väg för andra journalister som ska ut på sanningens väg i Etiopien? 

Inte alls, skulle jag vilja påstå. Hädanefter kommer yrkeskåren att misstänkas för att vara deltagare i krigföring tack vare dessa svenskar.

Vad som är sanning i dina och mina ögon behöver som bekant inte vara sanning i andras ögon.

P.S. Givetvis är situationen inte kul för varken för grabbsen eller deras familjer och jag menar inte att det skulle vara rätt åt dom att de hamnade där det gjorde.