Här fortsätter följetongen Åka Buss. Denna gång är det inte Karlstadsbuss jag ska beklaga mig över. Däremot en specifik resgrupp på bussarna: pensionärerna. Speciellt de som har problem med balans p.g.a. ondag ryggar, ben, höfter eller annan fysisk rörelseofrihet (det ordet finns inte. Förrän nu.).
Denna grupp förbereder de sig i god tid före avstigning. De skuffar undan en eventuell medresenär från stolen bredvid, bökar sig ut från sin plats, håller krampaktigt tag i ledstänger och kämpar sig fram mot utgången. Allt medan bussen dundrar fram över stock och sten (så känns det).
Denna grupp är uppfostrade i en tid då man inte skulle vara till besvär. Jag misstänker att det är anledningen till att de förbereder sig för avstigning långt före hållplatsen. De vill inte sinka bussen. Eller inte vara i vägen för andra resenärer eftersom de vet att det tar lite tid för dom att komma till utgången.
De måste vara dessa anledningar. Någon annan tänkbar förklaring kan jag inte komma på. Kan du?
All bemödan att inte "vara i vägen"/"till besvär" blir dock det motsatta. De fäktar till medresenärerna, halkar/snubblar/ramlar. På väg till mataffären idag, fick jag en farbror i knät (tur att det var mig han ramlade över och inte barnvagnen) som stått och vinglat sedan föregående hållplats. Jag var dock beredd, för jag anade att det inte skulle gå väl.
På hemvägen hörde jag sedan en ung flicka bråka på sin farmor/mormor, där den sistnämna prompt skulle kliva upp från sin trygga sittplats innan bussen stannat.
Vad händer?
Tanten ramlar förstås.
Suck. Sitt still!
Denna grupp förbereder de sig i god tid före avstigning. De skuffar undan en eventuell medresenär från stolen bredvid, bökar sig ut från sin plats, håller krampaktigt tag i ledstänger och kämpar sig fram mot utgången. Allt medan bussen dundrar fram över stock och sten (så känns det).
Denna grupp är uppfostrade i en tid då man inte skulle vara till besvär. Jag misstänker att det är anledningen till att de förbereder sig för avstigning långt före hållplatsen. De vill inte sinka bussen. Eller inte vara i vägen för andra resenärer eftersom de vet att det tar lite tid för dom att komma till utgången.
De måste vara dessa anledningar. Någon annan tänkbar förklaring kan jag inte komma på. Kan du?
All bemödan att inte "vara i vägen"/"till besvär" blir dock det motsatta. De fäktar till medresenärerna, halkar/snubblar/ramlar. På väg till mataffären idag, fick jag en farbror i knät (tur att det var mig han ramlade över och inte barnvagnen) som stått och vinglat sedan föregående hållplats. Jag var dock beredd, för jag anade att det inte skulle gå väl.
På hemvägen hörde jag sedan en ung flicka bråka på sin farmor/mormor, där den sistnämna prompt skulle kliva upp från sin trygga sittplats innan bussen stannat.
Vad händer?
Tanten ramlar förstås.
Suck. Sitt still!
Kommentarer
Skicka en kommentar