Sola är vansinne!

Klä på dig ordentligt i den farliga solen!

När det är sommar, förväntas man tycka om sol och värme. Vi har ju så lång vinter. Kallt och eländigt. Mörkt.

Jag tillhör säkert den svenska minoriteten "Jag Ogillar Starkt Sol och Värme". Det står jag för. Jag står för att jag svär när jag kommer ut och känner den eländiga värmen. Jag står för att jag sitter i skuggan. Påklädd.

Nåt annat är egentligen vansinne.

Med misstro sneglar jag på människor som i gassande sol ligger mer eller mindre nakna och exponerar sin ömtåliga, stackars hud för de cancerogena UV-strålarna - timme efter timme. I mitt stilla sinne undrar jag varför de egentligen gör det. Har inte informationen gått fram att det är sjukt farligt?

"Vind, vatten och små lätta moln tar inte bort UV-strålning. UV-strålar tränger igenom vattenytan. Du är därför inte skyddad mot UV-strålning när du badar." står det på Vårdguidens hemsida.

Vidare: "Undvik solen när den är som är mest intensiv mellan klockan 11 och 15. Du kan även titta på din skugga. Är den kortare än du själv är solen stark."

I Indonesien frågade lokalbefolkningen mig med mycket stora frågetecken när de från sin palmskugga blickade ut över en turiststrand: "-Varför gör ni så där???"

Menande "Varför ligger ni i den starka solen och grillar er vita, fina hud? Vill ni ha cancer?!"

På det hade jag inget annat svar än att vi tinar upp oss efter att levt i en frysbox några månader.

Personer som redan från födseln är begåvade med vacker, brun hud, däremot både klarar och kräver sol på sin hud betydligt mer än oss blekfisar. Från solen får vi D-vitamin, men produktionen är sämre hos den mörkhyade befolkningen och ska därför vistas i solen mer än Blekfisen. Den redan bruna huden har ett UV-skydd för att kunna ta till sig D-vitaminen i solstrålarna.

Så bli inte chockad om ni ser min lille soldyrkande son springa omkring på stranden. Han tål det och behöver det! Dock inte mitt på dan. Det behöver ingen.

Kära medmänniskor: Sola inte dina nu fina hud! Den blir eländig i solen.