Fortsätt till huvudinnehåll

Än slank det hit, å än slank det dit

Det är helt otroligt vad mycket man får gjort på ett tar timmar när man får den tiden för sig själv. Lilleman fick igår hänga med en av sina bebispolare och hennes familj på en promenad, och jag fick tid att göra det som aldrig blir gjort annars, typ rensa garderober, dammsuga (Lilleman är ju rädd för dammsugaren, så i vanliga fall kör jag 1800-talsstädning; golvtorkar på knä) och svänga ihop lite kakor. Rena rama avkopplingen samtidigt som han fick "social spis"!


Idag ligger han sjuk (dock inget samband med gårdagens bortavaro från sin Ömma Moder!) så idag får det bli en lugn och stillsam dag med bokläsning och pyssel.


Något annat hade jag antagligen inte tyckt varit så skoj heller. Fick besked om att en nära släkting fick en stroke igår och ligger nu på sjukhus. Förhoppningsvis går allt bra och att hon blir återställd, men man har ännu inte fått någon kontakt med henne.


Life's ups and downs.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa