Så mycket roligare än en testbild var heller inte dessa sjukdagar. Ack så svårt det är att aktivera en pigg liten kille när man själv känner sig som en urvriden disktrasa. Inomhus, i tre dagar... Ett skräckscenario när man är frisk ju.
Idag tar jag igen dessa tråkdagar med att skola in sonen på dagis och det kommer att bli så bra så, både för honom och mig. Jag är kaxig och säger så, men risken är att jag kommer att sitta och hulka på en parkbänk utanför dagis och längta ihjäl mig efter honom, medan han totalt har glömt bort sin Ömma Moder under dessa timmar...
Nåja, jag ska ju skolas in under två veckor, så jag hinner kanske vänja mig. (Hm, eller var det han som skulle skolas in...?)
Det är HEMSKT att lämna bort sina kids till förskolan! Hemskt! Saknaden är så stor och tanken på att människor jag inte känner kommer träffa mina barn lika mycket och ofta lite mer än jag själv under dagarna är alltid lika jobbig.
SvaraRadera