Fortsätt till huvudinnehåll

Nya friska tag

Den här testbilden borde legat ute under bloggavbrottet, men prioriteringarna var stenhårda under den här Tredagars Vuxenfebern. Bara för att jag är sjuk kan jag ju inte vara sjuk, men att blogga gick fetbort.


Så mycket roligare än en testbild var heller inte dessa sjukdagar. Ack så svårt det är att aktivera en pigg liten kille när man själv känner sig som en urvriden disktrasa. Inomhus, i tre dagar... Ett skräckscenario när man är frisk ju.


Idag tar jag igen dessa tråkdagar med att skola in sonen på dagis och det kommer att bli så bra så, både för honom och mig. Jag är kaxig och säger så, men risken är att jag kommer att sitta och hulka på en parkbänk utanför dagis och längta ihjäl mig efter honom, medan han totalt har glömt bort sin Ömma Moder under dessa timmar...
Nåja, jag ska ju skolas in under två veckor, så jag hinner kanske vänja mig. (Hm, eller var det han som skulle skolas in...?)



Kommentarer

  1. Det är HEMSKT att lämna bort sina kids till förskolan! Hemskt! Saknaden är så stor och tanken på att människor jag inte känner kommer träffa mina barn lika mycket och ofta lite mer än jag själv under dagarna är alltid lika jobbig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...