Nu är det jul. Igen. Fast det var ett tag sedan... Sist jag firade jul var... hm... I Ockelbo, måste det ha varit. Tiden går fort och jag minns inte ens när det firandet var. Fyra år sen? Fem?
Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont.
Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas...
...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund!
Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla inom en inte alltför lång framtid. Jag tycker ju förstås att julen är barnens högtid och nu när jag blivit mamma själv, kommer jag naturligtvis inte att frånta min son denna högtid av förväntan. Naturligtvis inte. Men än så länge är han för liten för att förstå och blir glad över att bara få pilla på presentsnörena.
I år kommer han dock att få EN julklapp: en orangutang; en liten aptjej på Borneo som behöver vår hjälp för att överleva efter att hon sett sin mamma blivit mördad i regnskogen och blivit misshandlad för att vi människor ska få en hylla att ställa vårt porslin vi får i julklapp. Henne kommer vi att adoptera.
Nästa år ska han få en tiger. God jul!
Övar inför inför kommande julbord?
Och jag minns absolut inte när jag firade jul med min ursprungliga familj! 20 år sedan? Hm, nä, det lämnar jag därhän, för det ligger bortom min minneshorisont.
Som ni ser är inte julen någon prioriteringshögtid för mig. Och det är självvalt. Jag förknippar helgen med stress inför att hitta fiffiga julklappar, berättelser om hur människor LÅNAR pengar för att ge bort saker, maträtter bara för att grisfötter-hör-julen-till (ni fattar. Jo, kräftor kan man äta i mars.), julkort, pynt, Kalle Anka, Last Christmas, köer, irriterade människor, stress, köer, Last Christmas, Last Christmas, Last Christmas...
...för att till slut ramla ner i fåtöljen med ett glögglas i handen för att äntligen få njuta av allt man gått igenom för denna korta stund!
Jag kommer antagligen själv att lotsas in i denna fålla inom en inte alltför lång framtid. Jag tycker ju förstås att julen är barnens högtid och nu när jag blivit mamma själv, kommer jag naturligtvis inte att frånta min son denna högtid av förväntan. Naturligtvis inte. Men än så länge är han för liten för att förstå och blir glad över att bara få pilla på presentsnörena.
I år kommer han dock att få EN julklapp: en orangutang; en liten aptjej på Borneo som behöver vår hjälp för att överleva efter att hon sett sin mamma blivit mördad i regnskogen och blivit misshandlad för att vi människor ska få en hylla att ställa vårt porslin vi får i julklapp. Henne kommer vi att adoptera.
Nästa år ska han få en tiger. God jul!
Övar inför inför kommande julbord?
Kommentarer
Skicka en kommentar