Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre månader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. Han lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv .
Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv.
I detta inlägg vill jag även passa på att be om ursäkt för att jag inte hinner svara på mail, sms och telefonsamtal. Efter dagar med babyrytmik, babysim, föräldraträffar, inköp, läkarbesök, BVC osv och sonen har somnat för kvällen, ja, då ska jag hinna plocka undan efter dagens jag-lägger-det-här-så-länge-kaos, koka nappflaskor, nappar, städa, laga mat, tvätta (de flesta av sonens kläder tvättar jag för hand) och koppla av en liten stund, vilket jag ikväll valt att göra med att skriva ett inlägg här (på bekostnad av middagen).
Visst är det slitigt att vara ensamstående mor utan avlastning, men som vanligt handlar det om prioriteringar. Jag har fått prioritera bort det jag tidigare hade oceaner av tid till i jämförelse med idag: sms:a, maila och prata i telefon (vilket i och för sig aldrig varit någon favoritsysselsättning!). Jag påtalar detta eftersom jag får förfrågningar om vart jag tagit vägen och min pappa kan inte förstå att jag inte har tid att höra av mig "när jag ju går hemma och drar hela dagarna".
Så är ju inte fallet och det vet ni som är föräldrar även i en tvåsamhet där man - väl? - har hjälp av varandra!
Som mallig mor publicerar jag här bild- och filmbevis på när sonen sitter själv för första gången!
Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv.
I detta inlägg vill jag även passa på att be om ursäkt för att jag inte hinner svara på mail, sms och telefonsamtal. Efter dagar med babyrytmik, babysim, föräldraträffar, inköp, läkarbesök, BVC osv och sonen har somnat för kvällen, ja, då ska jag hinna plocka undan efter dagens jag-lägger-det-här-så-länge-kaos, koka nappflaskor, nappar, städa, laga mat, tvätta (de flesta av sonens kläder tvättar jag för hand) och koppla av en liten stund, vilket jag ikväll valt att göra med att skriva ett inlägg här (på bekostnad av middagen).
Visst är det slitigt att vara ensamstående mor utan avlastning, men som vanligt handlar det om prioriteringar. Jag har fått prioritera bort det jag tidigare hade oceaner av tid till i jämförelse med idag: sms:a, maila och prata i telefon (vilket i och för sig aldrig varit någon favoritsysselsättning!). Jag påtalar detta eftersom jag får förfrågningar om vart jag tagit vägen och min pappa kan inte förstå att jag inte har tid att höra av mig "när jag ju går hemma och drar hela dagarna".
Så är ju inte fallet och det vet ni som är föräldrar även i en tvåsamhet där man - väl? - har hjälp av varandra!
Som mallig mor publicerar jag här bild- och filmbevis på när sonen sitter själv för första gången!
Fast jag tycker nog att det är ganska mycket gå hemma och dra ändå. I jämförelse med de dagar då jag jobbar och har ett helt annat tempo!
SvaraRaderaJag vet att det inte är lätt att vara ensam med barn, usch. Söt grabb du har.
SvaraRadera