Fortsätt till huvudinnehåll

Trevligt på gränsen till outhärdligt!


"Karlstad förknippas med sol, hockey och trevliga värmlänningar. Det visar en ny varumärkesundersökning som Karlstads kommun har genomfört." (Källa: NWT)
Som nygammal värmlänning kan jag bara konstatera att det där om trevligheten stämmer. Jag hade glömt bort hur trevliga värmlänningar faktiskt är! (Vi är patrioter också...) Jag vet inte om det beror på hederlig mellanstadsbonna-attityd här uti skogarna eller om det helt enkelt ligger i värmlänningarnas hyvens gener.
En före detta pojkvän retade sig nästan på hur irriterande trevligt det var här i Karlstad. Folk var i hans ögon alltid glada, snälla och hjälpsamma - nästan på gränsen till outhärdligt.
Jag reagerade likadant när jag återvände hit. Studsade nästan till av ren förskräckelse när folk började prata med mig om ditten och datten i snabbköpskön, på bussen, eller helt enkelt när man kom promenerandes på gatan. I Indonesien gör man så ja, men i kalla Sverige?!!
Ibland kan trevligheten övergå i ett - lite för - familjärt samtal. När en äldre herre häromdagen såg mig köpa mjökersättningspulver till min son, försökte han tala allvar med mig om hur viktigt det är att sonen skulle få ligga vid mitt bröst oavsett om jag hade mjölk eller inte... Inte på ett uppläxande sätt, utan bara med en snäll och nästan faderlig omtanke. DÄR tyckte jag gränsen gick för hur jäkla snäll och trevliga värmlänningarna vill vara!
Men det är helt ok när en annan herre med meningen "-Jag känner ju visserligen inte dig, men..." började visa mig bilder på sina barnbarn och berätta hur mycket han saknade de små som inte bodde i solstan.
För att göra det hela ännu mer trevligare har man pyntat upp stadsbussen med lite hemtrevliga växter... (se bild).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Matvägraren

Mitt lilla matvrak vägrar äta päron som tidigare var gott. Och just nu vägrar han äta någonting överhuvudtaget . Nu är det bara välling som gäller efter att han haft feber några dagar. Antagligen en tand som är på gång ut och som denna gång verkar göra ont.

Idioter överallt!

Attentaten i Norge är svåra att förstå. Ja, ni hänger säkert med i vad som hänt i vårt grannland idag; först mot regeringsbyggnaden och sen mot ungdomarna på politiskt läger på en ö utanför Oslo. Kjetil Vevles twitterinlägg direkt från U tøya larmade om tragedin och att se meddelandena får håren att resa sig. Och som vanligt frågar man sig varför bland annat såna här saker måste hända! Vad är det för fel på folk?! Jag är så sjukt trött på ointelligenta, oempatiska, korttänkta, egoistiska, inskränkta idioter som ser sin egen åsikt som den enda gällande! Bäst jag slutar skriva innan jag säger mer än jag borde...!

Ett kärt besvär

Här är jag. Japp, på samma ställe som när ni läste bloggen senast. Jag är lite förvånad själv, måste jag erkänna; att jag lyckats hålla mig till samma adress i mer än tre månader och ser mig på samma adress i åtminstone tre må nader till! Måste vara något slags personligt rekord... Jag har alltså inte rymt utomlands igen. Sonen och jag har fullt upp med att utvecklas tillsammans. H an lär sig utforska sina händer och fötter, mitt ansikte, omgivningen, att äta osv . Och jag lär mig att vara hans mamma. För er som är föräldrar är det väl en föga förvånande information när jag härmed meddelar att man har fullt upp dygnets flesta timmar. För er övriga kan jag berätta att det är ett kärt besvär, men likväl ett besvär eftersom ryggen tar stryk av att bära en liten som blir tyngre och tyngre, att stå böjd i alla konstiga vinklar då man byter blöjor, klär på och av, leker, lyfter, badar, tvättar kläder (han sitter i bärsjalen då jag tvättar i tvättstugan) osv. I detta inlägg vill jag även pa