Fortsätt till huvudinnehåll

Upptäckter


"Rocky Balboa" efter kvällsbadet.


Det kan aldrig bli för mycket mys med kusinen, tycker sonen.


En favorit är den färgglada mobilen som hänger ovanför hans säng och speciellt grodan som han kan föra långa samtal med.

Flyttkartongerna har fortfarande inte packat upp sig själva efter två veckor i vårt nya hem. Två veckor kanske verkar kort tid - jag har hört ryktas om kartonger som aldrig blivit uppackade efter ens tio år eller flyttas ouppackade från hem till hem. Praktiskt, för då behöver man ju inte packa NER prylarna och flytten måste således gå snabbare.

Fast å andra sidan tar inte mina båda kartonger så lång tid att packa upp heller, så tidsvinsten är marginell för min del.

Men det som jag fått upp ur kartongerna har varit spännande upplevelser. Det har varit som att packa upp julklappar eftersom jag hunnit glömma bort vad som var i dom under de över två år som sakerna legat nerpackade.

Sonen växer så det knakar! Nu förstår jag alla dessa "njut av bebistiden!" när jag ser stora förändringar varje dag.
Hans senaste upptäckt är hans röst. Aaaooooaaahhh-läten justeras nu in på olika volymer - helst högt - och han ser nästan förvånad ut själv över vad han kan.

Det är en kille utan tvetydigheter. Ett nej är ett nej och går inte att lockas ändra på när han bestämt sig för att t.ex. se världen från min famn. Och att upptäcka världen ska göras dygnets alla ljusa timmar. Ingen tid för några sovstunder då inte!
Å andra sidan slocknar han när solen går ner och vaknar endast för att åter igen vara tydlig över vad som just då gäller: mat. NU!

Kommentarer

  1. Äh, det vet väl du lika bra som jag att en stark vilja och viljan att hålla fast vid ett nej inte är beroende av kön! Min minsting är en riktigt bestämd liten person som inte tar någon som helst notis om någon tycker något annat.

    Vad han vuxit! Och vad näpen och söt han är! Storlek 62 redan eller?

    SvaraRadera
  2. Oh no, jag uttryckte mig nog fel, Bina! Inte menade jag att en stark vilja har med kön att göra.
    Av min mors berättelser har jag fått veta att även jag var en VÄLDANS viljestark tös som liten. Betydligt mer än min bror.
    Hade det varit en tjej hade jag skrivit "det är en TJEJ utan tvetydigheter".

    62:a japp! Ibland använder jag t.o.m. 68:or även om ärmarna blir lite långa på honom då.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

En realistisk lösning trots allt

Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe!  Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus.  Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...