Mat - en vetenskap från start

Mitt knyte njuter av havsutsikten från sjukhussalen.

Idag är mitt lilla knyte fem veckor. Och jag har fem veckors erfarenhet som mamma... Erfarenheten består i att snusa på min lilla bebis, byta blöjor, mata. Och att tiden Före Bebis var ENORM! (Ni minns kanske mitt inlägg om tid?) Det man inte får gjort idag får man imorgon - kanske. Eller om en vecka. Eller om några veckor. Eller så har man prioriterat bort det där "måstet" helt...

Och om nu nån trodde att det är lätt att mata en baby kan jag härmed meddela att det är en hel vetenskap! Och då pratar vi bara om mina "naturliga tillgångar" som inte är någon störe tillgång för mitt lilla knyte. Tyvärr gick det så dåligt att vi blev tvungna tillbringa ett dygn på sjukhuset. Efter födseln gick han ner i vikt. Och gick ner. Och ner...

På Visbys fantastiska lasarett fick vi toppenhjälp och service ett helt dygn så vi kunde koncentrera oss på enbart det viktigaste i vår tillvaro: mat. Det gjorde susen - åtminstone så pass att han numera äter. Som en häst! Han har en del att ta igen. Visserligen fick jag kapitulera när det gäller att amma fullt ut - nu får han ersättning på flaska, vilket jag hade drömt om att vi inte skulle behöva krångla med än på länge. (Men huvudsaken är ju att han får mat!)


Av alla amningsråd och kommentarer jag fått slår nog ett av dom dumhetsrekord. Det kom från en barnsköterska på barnavårdscentralen:
"-En ammande mamma är en riktig kvinna."
Eh, den kommentaren fick mina Arla-tankar att stanna av helt för några timmar! Från att vara stressad för att det inte funkar till att bli galet stressad!