Äppelträden blommade när jag väntade lillen. Under sonens första tre levnadsmånader bodde vi i Vänge. Hej då huset och trädgården. Idag skulle min farfar fyllt 101 år om han fortfarande fått leva. Det hade han säkert gjort om inte trafikolyckan skedde för bara några år sedan. Han var stark som en oxe! Men olyckan var början på slutet och hände på vägen från hans och farmors hem i Sala till farfars barndomshem på Gotland. Dit åkte dom två gånger om året; på våren för att städa upp efter vintern, och på hösten för att städa upp efter sommaren. Däremellan bodde min familj några veckor - på sommaren, förstås. Där lärde jag mig köra bil när jag var tolv och dit tog jag min första kärlek: Dracula. Min häst alltså, som föddes på en gård inte så långt därifrån. I minnet finns även igelkottfamiljerna vi matat, cykelturerna i sommarkvällarna, smattret av regnet på den bräckliga stugan, frånvaron av tv och elektrisk ljus. Där bodde jag mina sista två månader på graviditete...
föredrar dock vaniljglass till...ja så du vet alltså ;)
SvaraRaderaHej kusin
SvaraRaderaVad kul att den lille är på gång!
Håller tummarna för att förlossning och allt går bra.
Kram Åsa
Med båda två sista barnen hade jag förvärkar flera veckor innan. Det var bara att ta två panodil och rida ut stormen och så nya tag igen!
SvaraRaderaDet "verkar" som om vi nedkommer i Paris på tisdag morgon den 30:e. Vi tror väl att om du nedkommer innan dess.
SvaraRaderaÄppel kakan är slut här liksom vanilj glassen som du hade med till oss här på Lombok, så vi får vara nöjda med Jansons frestelse i morgon på midsommarafton.
Jag har börjat att klä den alternativa midsommar stången, en grön bladväxt som jag inte vet namnet på men den blir nog fin ska du se.
Hälsningar från Carina och Perra