Erland. Nä, då tänker jag på familjens närmaste granne när jag växte upp - en äldre musikprofessor, som visserligen var väldigt kul och snäll.
William. Ja, det är ett fint namn. Ett sammansatt ord av "vilja" och "hjälm". Hm, det lät lite trist och hårt... Dessutom väldigt vanligt pojknamn i Sverige. På 3:e plats tydligen.
Daniel. Kommer nog på stark frammarsch framöver. Namnet alltså. Ja, säkert den nyblivna prinsen också. "Gud är min domare" betyder tydligen det namnet...
Ett dubbelnamn kanske: Karl-Henrik. Lars-Ove. Kjell-Arne.
Aaahhh, nej!
Åh, vad svårt det här var... Börjar söka på familjens namn istället. Bara för skojs skull. Nu ska vi se...
Mamma Margareta. Betyder pärla. Ja, det var ett vackert namn.
Pappas namn... endast min pappa som heter så i Sverige. Åtminstone i förnamn. Hm, jag förstår varför. De andra två som också bär namnet har gömt det som sitt andranamn.
Brorsans namn kommer från Petrus som kommer från Petros som kommer från Kefas. Som till slut betyder klippa. Ja, det var ju fint.
Och mitt namn... Karin. What?! Detta borde jag verkligen inte berätta! Det är en skam! En skymf! Ett hån! Hade mamma haft en jobbig graviditet??? Var hennes matnojja murbruk??? Hade pappa hellre velat haft en till pojke??? Eller var det han som käkade murbruk???
Citerar:
Karin är ett kvinnonamn, en svensk kortform av Katarina (som bildats av ordet katharos som betyder ren, kysk).
(Ok, so far so good.)
Det äldsta belägget namnet har i Sverige är från år 1460.
(Jaja. Men det är nu det kommer...)
Karin är även det fornnordiska slangordet för
(håll i er!)
UTEDASS
(! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! )
och används numera som namn åt flickor.
Källa: Historiska museets hemsida.
Barnvagnsleverantören har under åren kallat mig för Kacka... Nu förstår jag varför!!!
William. Ja, det är ett fint namn. Ett sammansatt ord av "vilja" och "hjälm". Hm, det lät lite trist och hårt... Dessutom väldigt vanligt pojknamn i Sverige. På 3:e plats tydligen.
Daniel. Kommer nog på stark frammarsch framöver. Namnet alltså. Ja, säkert den nyblivna prinsen också. "Gud är min domare" betyder tydligen det namnet...
Ett dubbelnamn kanske: Karl-Henrik. Lars-Ove. Kjell-Arne.
Aaahhh, nej!
Åh, vad svårt det här var... Börjar söka på familjens namn istället. Bara för skojs skull. Nu ska vi se...
Mamma Margareta. Betyder pärla. Ja, det var ett vackert namn.
Pappas namn... endast min pappa som heter så i Sverige. Åtminstone i förnamn. Hm, jag förstår varför. De andra två som också bär namnet har gömt det som sitt andranamn.
Brorsans namn kommer från Petrus som kommer från Petros som kommer från Kefas. Som till slut betyder klippa. Ja, det var ju fint.
Och mitt namn... Karin. What?! Detta borde jag verkligen inte berätta! Det är en skam! En skymf! Ett hån! Hade mamma haft en jobbig graviditet??? Var hennes matnojja murbruk??? Hade pappa hellre velat haft en till pojke??? Eller var det han som käkade murbruk???
Citerar:
Karin är ett kvinnonamn, en svensk kortform av Katarina (som bildats av ordet katharos som betyder ren, kysk).
(Ok, so far so good.)
Det äldsta belägget namnet har i Sverige är från år 1460.
(Jaja. Men det är nu det kommer...)
Karin är även det fornnordiska slangordet för
(håll i er!)
UTEDASS
(! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! )
och används numera som namn åt flickor.
Källa: Historiska museets hemsida.
Barnvagnsleverantören har under åren kallat mig för Kacka... Nu förstår jag varför!!!
Vänta du tills du får träffa ditt barn. Namnet på min förstfödde var bestämt redan innan, men det gjorde jag inte om, för han hade hetat något helt annat om det inte var bestämt innan!
SvaraRaderaJa, jag misstänker också att det bästa är att bestämma namnet sen. Han kan ju faktiskt se ut att heta något annat än det man först tyckte var bra.
SvaraRadera