Fortsätt till huvudinnehåll

En ruggans god rabarberpaj!


Här sitter Barbamamma under korkeken (förtäckt till ett äppelträd i detta fall. Korkeken, alltså.) och funderar på om hon ska dela med sig av ett recept på sin blogg om en ruskigt god rabarberpaj som hon nyss gjorde - och åt upp. Med god hjälp av sin far skall tilläggas!

Efterrätter byggde inte denna kropp, så var inte orolig att ni kommer att vältra er som Barbamamma i solstolen i sommar, efter att intagit denna ljuvliga paj. Ät, njut och förträng det dåliga samvetet när ni vispar grädden som ska serveras till.

Skulle väl lagt ut en bild på hur pajen såg ut, men den är redan uppäten.


Tillagning, 6-8 bitar

Pajdeg
2 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
100 g smör eller margarin

Blanda vetemjöl och vaniljsocker. Dela fettet i mindre bitar och blanda ned i mjölblandningen. Arbeta ihop till en deg. Låt gärna degen vila i kylskåp ett tag så att den blir lättare att kavla ut. Denna pajdeg passar till en form som är ca 20-24 cm i diameter. Förgrädda pajskalet på 200 grader i 10-12 min.

Rabarberkompott
ca 300 g rabarber, skalad och hackad i mindre bitar
knappt 1 dl socker

Under tiden som pajdegen vilar kan denna röra göras. Lägg rabarber och socker i en kastrull och låt sjuda på svag eller medelvärme tills rabarbern har mjuknat och en röra bildats.

Maräng
3 äggvitor
1 dl socker

Vispa äggvitorna till ett vitt hårt skum. Vänd ned sockret och vispa allt 4-5 minuter till.

När pajskalet är färdiggräddat hälls rabarberröran i och marängen breds ut ovanpå så att det täcker. Grädda ytterligare 10-15 min så att marängen får en fin gyllene färg!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Välkommen tillbaka!

Jag måste erkänna en sak: jag har lite skrivkramp så här efter cirka 50 tecken... Det är ju faktisk mer än tio månader sen jag bloggade senast och jag har nästan glömt bort hur man gör! Men jag är nog snart på banan igen och jag hoppas ni hänger med på min blogg igen. För nytillkomna läsare kan jag berätta att min gamla blogg fortfarande finns att läsa här . Den handlade en hel del om min resa jag påbörjade i maj 2008 (och avslutades i mars 2009. Sista inlägget hittar ni dock i februari 2009 i arkivet). Visserligen ter sig mitt liv som en dålig dokusåpa tidvis, men bloggdelarna är fristående. Det är lätt att komma in i handlingen genom att börja läsa denna blogg. Nu börjar det...

Hipp hipp hurra för brudparet!

Dagens vackraste bröllopsdukning måste skett på Herrhagen i Karlstad! Så här fint hade mina vänner dukat inför middagen hemma i Värmland. Dagen har givetvis dominerats av kungabröllop - både för mig och för resten av Sverige. Till och med min pappa har tidvis suttit bänkad framför TV:n trots att han är "antirojalist". Han har i och för sig inte haft något val, då jag kidnappat fjärrkontrollen till TV:n. Jag tror dock han suttit där bara för att vid ett obevakat tillfälle försöka norpa åt sig kontrollen för att kunna slå över till fotbollen... Men se, den gubben gick inte! Jag har haft stenkoll och frossat i glitter, glamour och romantik i två dagar. (Jag har till och med varit så trollbunden att jag glömde blogga igår! Ve och fasa...) Dagen har endast haft avbrott för toalettbesök, vätskepåfyllning och energiintag. Bröllopet var verkligen så romantiskt. Vilket jag tror förstärktes av Victorias uppenbarliga glädje och äkta kärlek till Daniel. Jag tror säkert han känner ...

Ögoninfektion - nej tack!

Det var en mörk och stormig natt (ja, det var det faktiskt!), vinden ven genom bambuväggen och där innanför låg jag och vilade. Det blåste förstås rakt igenom alla de små hundratals gluggarna i väggen och det blev väldigt dragigt. Det var ingen idé att försöka sova, så jag gick en promenad. Detta hände på Gili Trawangan i Indonesien. Den lilla ön utanför Lombok, där det inte finns några asfalterade vägar, mest sand och damm som yr omkring när det är så blåsigt som de var de här dagarna i vintras. Jag hade ännu inte tagit ur mina kontaktlinser när jag tog den där promenaden. Dammet yrde in i mina ögon och något korn hamnade bakom vänster kontaktlins. Det kände jag inte just då, men blev sjukt varse om det när jag plockade ur linserna för att sova! Aj, det gjorde fruktansvärt ont!!! På natten vaknade jag med en smärta som var absolut den värsta jag varit med om (nej, bebisen ligger fortfarande och myser i min mage, på tal om det...). I tre dagar blev jag sängliggandes i ett mörkt rum...